Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Emedan ni är tokig!
— Jag är lika förnuftig som någon af
er. Jag ville veta vägen till Marshalsea’0’
fängelse.
Den yttre kretsen höjde ånyo sina röster:
— Om ock intet annat sade oss att
ni vore tokig, så visar detta oss det; det
ligger ju midt framför er!
En ung man, med godmodigt utseende,
triingde sig fram till henne och sade:
— Var det Marshalsea ni frågade efter?
Jag skall gå dit. Kom med mig.
Hon lade handen på hans arm och
han förde henne bort; hopen, förargad
öfver att mista henne, trängde sig framför
och bakom och på båda sidor,
x-ekommen-derande en resa till Bedlam. Efter ännu
en stunds trängsel i den yttre gården,
öppnades och tillslöts fängelsedöi-ren efter
dem. I byggningen, hvilken jemförd med
bullret derutanför, tycktes vara en fridens
boning, stridde redan en hlek gaslåga
med fängelseskuggorna.
— Hvad, John? sade fångvaktaren som
insläppt dem. Hvad är det?
— Ingenting, far; denna fru kände ej
till vägen och fick ej gå i fred för
okyn-niga pojkar. Hvem söker ni ?
— Miss Dorrit, är hon här?
Den unge mannen blef mei-a intresserad.
— Ja, hon är här. Vill ni säga mig
ert namn?
— Mrs Clennam.
— Mr Clennams mor? frågade den
unge mannen.
Hon sammanbet läpparne och tvekade.
— Ja. Det är bäst ni säger henne
att det är hans mor.
— Ser ni, sade den unge mannen,
hof-marskalkcn bor på landet nu, och dérföre
har han upplåtit sina rum för miss Dorrit.
Tycker ni ej det vore bättre att gå dit,
så skall jag hemta miss Dorrit.
Hon samtyckte och han förde henne
uppför en trappa och in i ett mörkt rum,
och lemnade henne. Rummet vette åt
den mörka fängelsegården, der åtskilliga
af innevånarne gingo, eller syntes i
fönstren, samtalande så länge som de kundo
med de vänner som besökte dem. Luften
var varm och tryckande, trängseln i fän-
gelset gjorde den odräglig. Hon stod vid
fönstret, betraktande förvirrad detta
fängelse, då några milda ord kom henne att
spritta till, och Liten Dorrit stod framför
henne.
— Ar det möjligt, mrs Clennam, att ni
är så lyckligt återställd, att —
Liten Dorrit tystnade, ty hvarken lielsa
eller lycka syntes i det mot henne vända
ansigtet.
— Det är ej helsa, ej styrka, jag vet
ej hvad det är. Med en otålig rörelse
med handen öfvergick hon till ett annat
ämne. Ni har emottagit ett paket, som
ni skulle gifva Arthur, såvida det ej
återfordrades innan detta hus tillstänges
för natten.
— Ja.
— Jag återfordrar det,
Liten Dorrit tog fram det och lade det
i hennes hand, som likväl, efter att hafva
mottagit det, förblef utsträckt.
— Vet ni dess innehåll?
Förskräckt öfver hennes ankomst till
fängelset, med denna förmåga att röra
sig, hvilken, som hon sjelf sagt, ej var
styrka, och som var hemsk att se, liksom
om man sett en målning eller en staty
få lif, svarade Liten Dorrit:
— Nej.
— Läs dem.
Liten Dorrit tog paketet ur hennes
ännu framräckta hand och bröt förseglingen.
Mrs Clennam lemnade henne det papper
som var adresseradt till henne, och behöll
det andra. Skuggan af muren och
fängelse-byggnaderna, som gjoi-de rummet mörkt
vid middagstiden, gjorde det omöjligt att
läsa der, utom vid fönstret. Der stod
också Liten Dorrit, genomseende papperet.
Efter några balfqväfda utrop af förundran
och fasa. läste hon under tystnad. Då
hon slutat, såg hon sig om, och hennes
gamla matmoder nedböjde sig för hénne.
— Ni vet nu hvad jag gjort.
— Jag tror det. Jag är i-ädd derför;
ehuru mitt sinne är så förvirradt och så
sorgset och fullt af medlidande att det
ej var i stånd att uppfatta allt hvad jag
läste, svarade Liten Dorrit, darrande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
