Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Innan Arthur hann tilltala honom, följde
Cavalletto honom in i rummet. Mr Pancks
inträdde derefter. Ingen af dem hade
varit der sedan Arthur flyttat dit. Mr
Pancks gick flämtande till fönstret, ställde
sin hatt på golfvet, strök upp håret med
begge händerna och lade armarne i kors,
såsom en man, hvilken hvilar sig efter
ett strängt arbete. Mr Baptist,
oupphörligt betraktande sin fruktade, fordna
kamrat, satte sig stilla på golfvet, med
ryggen mot dörren och med en hand
omfattande hvarje fot: samma ställning (utom
att den nu uttryckte en oskyldig
vaksamhet) han intagit inför samma man i
skuggan af ett annat fängelse, en varm
moi’-gon i Marseilles.
-— Jag har hört af dessa båda
galningar, sade monsieur Blandois, eller
Lag-nier, eller Rigaud, att du vill tala med
mig, kamrat. Ilär är jag!
Seende sig föraktligt omkring gick han
bort till sängställningen, som om dagen
var ihopslagen, stödde ryggen deremot,
alltjemnt med hatten på hufvudet, och stod
trotsigt betraktande sitt sällskap.
— Du gemena skurk! sade Arthur. Du
har med afsigt kastat en förskräcklig
misstanka öfver min mors hus. Hvarför har
du gjort det? Hvad förmådde dig till det
djefvulska påfundet?
Monsieur Rigaud, som en stund
vresigt betraktat Clennam, brast ut i
gapskratt. Hör denne ädle herre! Lyssna,
hela verlden, till detta mönster af dygd!
Men, akta er, akta er. Det kunde
hända att er häftighet skulle blottställa er.
Det kunde minsann hända!
— Signore, inföll Cavalletto, vändande
sig till Arthur, hör mig att börja med!
Jag fick er befallning att finna honom,
Rigaud; inte sannt?
— Jo, det är sannt.
— Jag går följaktligen först till mina
landsmän. Jag fråga dem om nyheter i
London, om dit ankomna främlingar.
Sedan, jag gå ibland de franska. Sedan
jag gå till tyskarne. De berätta mig alla.
Största delen af oss känner hvarandra
väl och alla berätta mig. Men! — ingen
menniska kan säga något om honom, Ri-
gaud. Femton gånger, sade Cavalletto,
tre gånger utsträckande handen så fort,
att synorganerna knappast förmådde följa
rörelsen, jag frågar om honom på alla
ställen der främlingar gå; och femton
ganger, upprepande samma, snabba rörelse,
de veta ingenting.
— Men!
Vid hans betydelsefulla, italienska
tonvigt på ordet: Men, började hans högra
pekfinger skaka, mycket litet och mycket
forsigtigt.
— Men! — Efter en lång tid, då jag
ej kunnat få reda på honom här i
Lon-drå, då säger mig en person om en
soldat med hvitt hår — hej? — ej som
detta håret han bär — hvitt — som bor
aflägset och insen vet hvar. Men! —• med
annan tonvigt på detta ord, som bland,
efter middagen röker och promenerar. Det
är nödvändigt, som de säga i Italien (och
som de nog veta, stackars menniskor), att
hafva tålamod.- Jag har tålamod. Jag
frågar alla om någon möjligtvis vet hans
boning. En tror att det är här, en
annan tror att det är der. Nå väl! Det är
inte här, inte der. Jag väntar tåligt.
Slutligen finner jag den. Dä bevakar jag
den; då gömmer jag mig, tills han
promenerar och röker. Han är en soldat
med grått hår, — men! ett långt
uppehåll följde och högra pekfingret rörde sig
hastigt fram och tillbaka — han är äfven
den man, som ni ser der.
Det var märkbart att se huru han,
enligt sin gamla vana af ödmjukhet för den,
som hade gjort sig den mödan att
bevisa sin öfverlägsenhet öfver honom, till
och med då gaf Rigaud en helsning, en
en förvirrad böjning på hufvudet, efter
att hafva sålunda utpekat honom.
— Nå väl, signore! utropade han,
slutligen, åter tilltalande Arthur. Jag
väntade efter något lägligt tillfälle. Jag skref
några ord till signor Panco, denne värde
herre såg helt förundrad ut, öfver denna
nya benämning, att komma och hjelpa
mig. Jag visade honom, Rigaud, vid hans
fönster för signor Ranco, som ofta om
dagarne var spion. Jag sof om natten
nära dörren till huset. Slutligen gingo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
