Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTEN DORRIT.
I TVENNE BÖCKER.
ANDRA BOKEN. RIKEDOM.
(FORTSÄTTNING.)
NITTONDE KAPITLET.
Luftslottet stormu*.
Solen hade gått ned för goda fyra
timmar sedan, och det var senare än de
flesta resande skulle tycka om att befinna
sig utanför Roms portar, då mr Dorrits
vagn, mot slutet af den sista tröttsamma
dagsresan, rullade fram öfver den ensliga
Campagnan. De vilda herdarne och
banditlika bönderna, som stundom mötte
honom så länge dagsljuset varade, hade alla
försvunnit med solen och lemnat
ödemarken tom. Vid en och annan krök pä
vägen upptäcktes ett blekt sken vid
hori-zonten, likt en utdunstning från det
förödda, af ruiner öfversållade landet, som
bevisade att staden ännu var långt bort;
men denna omvexling i enformigheten var
sällsynt och af kort varaktighet. Vagnen
rullade åter. ned i en fördjupning af det
torra svarta hafvet, och åter sågs på
länge ej annat än höjningen och sänkningen
af dess stannade böljor och den mörka
himmelen.
Ehuru mr Dorrit byggde sina luftslott
och dermed var fullt sysselsatt, kunde han
ej känna sig riktigt väl till mods i denna
ödsliga nejd. Vid hvarje guppning af
vagnen på den ojemna vägen, vid hvarje rop
af postiljonen, kände han sig mera orolig
och nyfiken än han varit sedan han
lem-nade London. Betjenten på kuskbocken
var synbarligen illa belåten; kuriren i
baksitsen var ej alldeles lugn i hågen. Hvar
gäng mr Dorrit fällde ner vagnsfönstret
— och det var ganska ofta — för att
se på honom, säg han honom visserligen
med berömvärd ihärdighet röka en John
Chivery, men vanligtvis på stående fot
och uppmärksamt bespejande föremålen,
likt en person som har sina misstankar
och är på sin vakt; hvarvid mr Dorrit
brukade draga upp vagnsfönstret igen och
tänka, att de postiljonerna sågo ut att vara
några stora banditer och kanaljer, och att
han gjort klokare om han stannat i
Ci-vita Vecchia öfver natten och rest vidare
bittida på morgonen. Men oaktadt allt
detta byggde och byggde han på sitt
luftslott.
Men nu kunde man på qvarlelvor af
förfallna inhägnader, gapande
fönsteröppningar och ramlande murar, öde,
öfver-gifna hus, uttorkade brunnar, söndriga
val-tenledningsrör, gastlika cypressträd,
täppor med tofviga, vanskötta vinrankor, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
