Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Bry er ej om det, återtog Jeremias
lugnt, vi vilja ej för närvarande afhandla
den frågan. Hur dermed än må förhålla
sig, ni utför edra afsigter och allt måste
vika för dem. Men se, jag vill ej vika
för dem. Jag har varit er trogen och
nyttig och är fästad vid er. Men jag kan
ej samtycka ocli vill ej samtycka och har
ej samtyckt och skall ej samtycka att gå
förlorad i er. Sluka upp alla andra och
håll till godo. Men det är en egenhet i
mitt lynne, min fru, att jag ej vill bli
uppslukad lefvande.
Kanske hade just detta ursprungligen
varit upphofvet till det goda förståndet
dem emellan. Kanske mrs Clennam, just
derföre att hon upptäckt så mycken
ka-raktersstyrka hos mr Flintwinch, ansett
det löna mödan att ingå förbund med
honom.
— Mer än tillräckligt af detta ämne
nu, sade hon dystert.
— Ja, sä vida ni ej slår ned på mig
igen, svarade den ihärdige Flintwinch, ty
då måste ni bereda er på att höra det
igen.
Mrs Flintwinch drömde, att hennes herre
och mans skepnad derpå började att gå
fram och tillbaka på golfvet, liksom för
att afkyla sin harm, och att hon sprang
sin väg; men, då han ej kom ut, sedan
hon stått en stund lyssnande och
darrande i den mörka salen, smög hon åter
uppföre trappan, förmådd dertiil af spöken
och nyfikenhet, samt hukade sig ännu en
gång ned utanför dörren.
— Var så god och tänd på ljuset,
Flintwinch, sade mrs Clennam, som
tydligen önskade återställa sakernas gamla
ordning. Tö-timmen är snart inne. Lilla
Dorrit kommer och finner mig i mörkret.
Mr Flintwinch tände genast ljuset och
sade, i det han satte det på bordet:
— Ilvad skall ni göra med lilla
Dorrit? Skall hon alltid gå och arbeta här?
Skall hon för alltid gå fram och tillbaka
här?
— Hur kan ni tala om för alltid med
en stackars krympling, som jag? Skördas
vi ej alla som gräset på fältet och har
ej jag för många år sedan blifvit afsku-
ren af lian; sedan dess har jag legat här
och väntat på att bli insamlad i ladan.
— Åh, åh! Men under den tid ni
legat här — visst icke död — på långt
när icke — ha många barn och unga
personer, blomstrande qvinnor, kraftfulla
män och jag vet icke hvad blifvit
skördade och bortburna. Både er och min
tid kan ännu vara lång. Då jag säger
för alltid, menar jag (fast jag ej är
poetisk) hela vår tid.
Mr Flintwinch afgaf denna förklaring
med största lugn och väntade på svar.
— Så länge lilla Dorrit är stilla och
arbetsam, samt förtjenar och behöfver den
lilla hjelp, som jag kan ge henne, så
länge förmodar jag hon skall fortfara att
komma hit all den tid vår Herre ännu
förunnar mig, såvida hon ej sjelf drar sig
tillbaka.
— Inte mer än det? sade Flintwinch,
i det han strök sig om haka och mun.
— IIvad skulle det vara mer än det!
utropade hon förundrad, men på ett
strängt sätt.
Mrs Flintwinch drömde, att de
blickade på hvarandra för en eller två minuter
med ljuset emellan sig, och hon kom
till den slutsatsen, hon visste ej
hvar-före, att de stadigt fixerade hvarandra.
— Kåkar ni på att veta, mrs Clennam,
frågade Afferys herre och man med
mycket lägre röst och med ett uttryck, som
tycktes oförenligt med den enkla
meningen i hans ord, hvar hon bor?
— Nej.
— Nå, skulle ni — säg, skulle ni
önska att veta det? sade Jeremias, i det
han gjorde en rörelse, som om han
ämnat rusa på henne.
— Om jag brytt mig om att veta det.
så skulle jag redan veta det. Kunde jag
ej ha frågat henne, hvilken dag som helst?
— Således bryr ni er ej om att veta
det?
— Nej, det gör jag ej.
Sedan mr Flintwinch dragit långt och
betydelsefullt efter andan, sade han med
samma eftertryck som förut:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
