Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
keförbindelser, förvirrade och förskräckte
sinnet. Mr F—s tant hade kanske ett
eget system, enligt hvilket hon
framkastade dessa anmärkningar, och det kan
möjligen hafva varit både sinnrikt och
slugt; men man saknade uttydningen deraf.
Den nätt serverade och väl lagade
middagen (ty allt inom det patriarkaliska
hushållet befordrade god matsmältning)
började med soppa, stekta flundror, smörsås
med räkor och ett fat potates. Samtalet
vände sig ännu omkring uppbärandet af
hyror. Sedan mr F—s tant tio minuter
betraktat sällskapet med illvillig blick
yttrade hon följande förskräckliga
anmärkning:
— När vi bodde vid Henley, blef
Bar-nes gåse bortstulen af kittelflickare.
Mr Pancks nickade modigt och sade:
— Det är sannt, det är sannt.
Den verkan detta hemlighetsfulla
meddelande hade på Clennam var att
verkligen skrämma honom. Ännu en annan
omständighet gjorde att man betraktade
den gamla damen med en viss fasa. Ehuru
hon alltid stirrade, ville hon aldrig
erkänna att hon såg någon individ. Den
artige och uppmärksamme gästen ville kanske
rådfråga hennes böjelse i afseende på
potates. Hans uttrycksfulla åtgärd var
för-hoppningslöst bortkastad på hennej och
livad skulle han göra? Ingen kunde säga:
“Mr F—s tant, vill ni vara god?» Hvar
och en gjorde som Clennam, drog sig
tillbaka, bortskrämd och brydd.
Der fanns fårkött, stek och äppletårta
— ingenting som på minsta sätt hade
något sammanhang med gäss — och
middagen förflöt som en ganska prosaisk fest,
hvilket den också otvifvelaktigt var. En
gång hade Clennam setat vid detta bord
utan att ge akt på något annat än Flora;
då han nu gaf akt på henne, märkte han
mot sin vilja, att- hon tyckte mycket om
porter, att hon förenade en temlig
qvan-titet sherry med sin sentimentalitet och
att, om hon var litet förväxt, det var af
ganska materiella orsaker. Den siste
patriarken hade alltid varit en storätare och
nu tog han för sig en ofantlig qvantitet
bastant mat med hela välviljan hos en 1
god själ, som arbetar för någon
annan. Mr Paneks, som alltid hade
brådt-om och som då och då tittade in i en
liten smutsig annotationsbok, hvilken han
laggt bredvid sig (kanske den innehöll
namnen på de oefterrättlige, som han
menade att hålla efter såsom desert),
instoppade sina födoämnen alldeles som om
han stufvat in kol, med mycket buller,
mycket spillande, då och då en flämtning
och en frustning, alldeles som om han
varit färdig att ånga sin väg.
Hela middagen igenom förenade Flora
sin närvarande smak för att äta och
dricka, med sin fordna smak för romantisk
kärlek, på ett sätt som gjorde Clennam
rädd att lyfta sina ögon från tallricken,
emedan han ej kunde se på henne utan
att erhålla någon hemlighetsfull menande
eller varnande blick alldeles som om de
varit invecklade i en intrig. Mr F—s
tant satt tyst, trotsande honom med ett
högst bittert utseende, ända tills man
af-tog duken och framsatte karafinerna, då
hon afgaf ännu en anmärkning —
blandade sig i konversationen som slagen af
en klocka, utan att rådfråga någon.
Flora hade just förut sagt:
— Mr Clennam, vill ni vara så god
och ge mig ett glas portvin åt mr F—s
tant.
— Monumentet vid Londonbron,
förklarade genast derpå denna dam, sattes
upp efter den stora eldsvådan i London,
men det var inte vid den stora eldsvådan
i London, som er onkel Georgs
verkstäder brann upp.
Mr Pancks sade lika modigt som förut:
— Det är sannt! Det är ganska
riktigt!
Men i stället för att återfalla i sin
fordna tystnad, gjorde mr F—s tant, som
tycktes uppretad af någon inbillad
motsägelse eller annat ovänligt bemötande
följande förklaring:
— Jag kan ej tåla narrar!
Hon gaf detta nästan Salomoniska
uttryck en så förolämpande och personlig
karakter genom att rikta det direkte mot
gästens hufvud att det blef nödvändigt
att föra mr F—s tant ur rummet. Flora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
