Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af flugor. Mrs Baugham, pålitlig och
hemmastadd i många nyttiga konster,
fläktade på den sjuka med ett stort kålblad
som hon höll i ena handen, under det
hon med den andra tillagade en
blandning af ättika och socker i gamla
apo-theksburkar, hvari flugorna skulle finna
sin död, uttalande på samma gång känslor
af uppmuntran och lyckönskan afpassade
efter tillfället.
— Flugorna besvära er visst mycket,
min söta vän? sade mrs Baugham. —
Men kanhända tar de tankarne bort från
annat, och det är godt för er. Flugorna
här i Marshalsea är faseligt stora, men
dä’ ä’ inte att undra på när man
betänker at der ä’ kyrkogården, och
mjölboden, och åkarstallet och boden der det
säljes innanmäten strax utanför. Kanske
ä‘ de skickade oss till en tröst om vi
bara försto’ oss på’et. Hur mår ni nu
min söta? Inte bättre? Nej, min söta vän,
det kan man inte vänta; ni måste bli
sämre innan ni kan bli bättre, det vet ni
ju, icke sannt? Ja. Dä’ ä’ rätt! Och till
att nu tänka sig att en söt liten ängel
skall bli född liär inom lås och bom!
Ä’ dä’ nu inte vackert, och ä’ inte det något
som kan göra att ni går igenom det helt
lätt? Och någonting sådant har icke händt
här, min söta, så länge jag minns.
Ack ni gråter ni? sade mrs Baugham,
för att mer och mer muntra upp
patienten. — Ni som kommer att bli så
ryktbar! Och se bara huru flugorna faller
ner i burkarne tjogtals. Och allting går
ju så bra! Och se här hvem har ni här,
sade mrs Baugham i det dörren
öppnades, — om inte er gode snälle man med
doktor Haggage: Och nu tänker jag dä’
ä’ allt rigtigt komplett!
Doktorn var just icke den person som
kunde ingifva en patient känslan utaf att
genom hans närvaro allting var sä
komplett, men som han i detsamma yttrade
sin mening att, — det är så riktigt som
det kan vara, mrs Baugham, och det här
skall komma att gå som en dans, — och
som han och mrs Bougham nu tog hand
om det stackars äkta paret, liksom alltid
någon i alla tider hade gjort, så var den
hjelp som fanns att tillgå på det hela
lika bra som någon som kunde hafva
erhållits. Det utmärkande draget i doktor
Haggages behandling, var hans beslut att
hälla mrs Baugham ständigt vid friskt
mod. Så här till exempel:
— Mrs Baugham, sade doktorn innan
han ännu varit der i tjugo minuter, —
gå ut och hemta lite bränvin, annars lär
ni inte kunna hålla ut här.
— Tackar, sir. Men det behöfs inte
för min skuld, sade mrs Baugham.
— Mrs Baugham, återtog doktorn jag,
är här i egenskap af läkare hos denna
fru, och jag ämnar ej tillåta några
invändningar från er sida. Gå ni ut och hemta
hit lite bränvin, annars lära vi snart få
se att ni inte håller ut här länge.
— Ni skall bli åtlydd, sir. sade mrs
Baugham i det hon steg upp. Och om
ni läppjade lite grand på’et, skulle jag
tro att det inte kunde göra er ondt, för
ni ser just inte rätt rask ut, sir.
— Mrs Baugham, invände doktorn, det
är icke ni som sköter mig, men jag som
sköter er. Bry er inte om mig om ni
behagar. Ert åliggande är att göra som
jag säger er, och att gå efter hvad jag
befaller er.
Mrs Baugham lydde; och när doktorn
hade gifvit henne sin behöriga portion,
intog han sin egen. Han upprepade
denna behandling hvarje timma, och var
mycket bestämd hvad mrs Baugham vidkom.
Tre eller fyra timmar förflöto; flugorna
föllo ner hundradetals i burkarne, och
slutligen tändes ett litet lif, knappast
kraftigare än deras, midtemellan alla dessa
otaliga småkräks död.
— En alltför söt liten flicka, i
sanning, sade doktorn; — liten, men
välbil-dad. Haha. mrs Baugham! Ni ser
eländig ut! Skynda ni er, på eviga
minuten och skaffa hit lite mera bränvin,
eljest svimnar ni i armarne på oss rätt i
rappet.
Vid denna tid hade ringarne börjat
falla utaf gäldenärens darrande fingrar,
likt löfven på ett af frosten härjadt träd.
Icke en enda af dem satt qvar den
qväl-len, när han smög någonting som klin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
