Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stackars barn var till i verlden; vi vilja
släta öfver hennes lynne, mamma, vi vilja
ej låtsa om det nu, min vän, vi vilja
passa på en annan gång, då hon är bättre
sinnad. Och så sade vi ingenting. Men
hur vi än buro oss åt, så tycks det som
om det varit ett öde; hon bröt våldsamt
ut en afton.
— Huru, och hvarföre?
— Om ni frågar mig hvarföre, sade
mr Meagles, något brydd öfver frågan,
ty han tycktes mer bemöda sig om att
försvara hennes sak än familjens, så kan
jag endast hänvisa er till hvad jag nyss
yttrade, angående de ord, som jag sagt
till mor. Och hvad huru beträffar, så
hade vi i hennes närvaro tagit god natt
af Pet (mycket ömt, det måste jag
medge) och hon hade följt med Pet uppför
trappan — ni kommer ihåg att hon
passade upp pä henne. Kanske Pet, som
var nedstämd till lynnet, ej var riktigt så
vänlig som vanligt i de tjenster, som bon
begärde af henne; men jag vet ej om det
är rätt att säga så, ty hon är alltid
förståndig och mild.
— Den mildaste matmor i verlden.
— Tack, Clennam, sade Meagles och
skakade hans hand; ni har ofta sett dem
tillsammans. Nå väl! Straxt derpå hörde
vi den olyckliga Tattycoram tala med
högljudd och vred röst, och innan vi hunno
fraga livad som var pa färde, kom Pet
ned helt darrande och sade, att hon var
rädd för henne. Straxt efter henne kom
Tattycoram i fullkomligt raseri. “Jag
hatar er alla tre, sade hon, oeh stampade
med foten åt oss. Mitt hjerta brister af
hat till hela huset.-
— Hvarpå ni — ?
— Jag? sade mr Meagles, med en så
enkel öppen ärlighet, att den skulle
kunna ha omvändt sjelfva mrs Gowan; jag
sade: “räkna till fem och tjugu,
Tattycoram.«
Mr Meagles strök ånyo sitt ansigte och
skakade på hufvudet med en min af djup
nedslagenhet.
— Hon var så van att göra det,
Clennam, att till och med då, ehuru ni aldrig
såg en sadan bild af vrede, hejdade hon
sig tvärt, såg mig rakt i ansigtet oeh
räknade (som jag tyckte) till åtta. Men hon
kunde ej förma sig att gå längre. Der
kom hon af sig, stackars barn, och de
andra sjutton fingo gå vind för våg. Då
bröt allt löst. Hon afskydde oss, hon
var olycklig hos oss, hon kunde ej
uthärda det, hon ville ej uthärda det, hon
hade beslutat att gå sin väg. Hon var
yngre än sin unga matmor, och skulle hon
stanna qvar för att se henne alltid
framhållen som den enda varelse, hvilken vore
ung och älskvärd, hvilken skulle
omhuldas och älskas? Nej. Hon ville det ej,
hon ville det ej, hon ville det ej! Hvad
trodde vi väl, att hon, Tattycoram,
kunde ha varit, om hon från sin barndom
blifvit smekt och vårdad som hennes unga
matmor? Lika god som hon? Ja! Kanske
femti gånger bättre. Då vi låtsade vara
så kära i hvarandra, hånade vi henne;
det var det vi gjorde; vi hånade och
nedsatte henne. Och alla i huset gjorde
detsamma. De talade om sina fäder och
mödrar, sina bröder och systrar; de ville
just slå henne i ansigtet med dem. Och
inte längre sedan än i går, hade mrs
Tic-kit, som hade sitt lilla barnbarn hos sig,’
roat sig åt barnets försök att uttala det
eländiga namn vi gifvit henne
(Tattycoram); och hade skrattat åt detta namn.
Nå ja, hvem gjorde inte det? Och hvilka
voro vi, att vi hade rättighet att kalla
henne som en hund eller katt? Men hon
brydde sig ej om det. Hon ville ej mer
mottaga några välgerningar af oss; hon
ville kasta sitt namn tillbaka åt oss och
hon ville gå sin väg. Hon ville lemna
oss på eviga minuten, ingen skulle hindra
henne och vi skulle aldrig höra något
mer af henne.
Mr Meagles’ hågkomst af sitt original
var så liflig, att han vid denne tid var
nästan lika röd och upphettad, som han
beskref henne vara.
— Nå väl! sade han, torkande sitt
ansigte. Det var ej lönt att då tala
förnuft med den våldsamt flämtande
varelsen (Himmelen vete hurudan hennes mors
historia har varit); derföre sade jag helt
lugnt, att hon ej kunde gå ut så sent på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
