Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det har varit ett fruntimmer hos
oss i dag, miss Dorrit, mumlade Plornish,
och ett annat med henne och det var en
så riktig gammal hexa, som någon jag
har råkat ut för. Så de bet af en
stackare, gu’ bevare mig!
Den saktmodige Plornish kunde först
på intet sätt lösslita sina tankar från mr
F—s tant.
— Ty, sade han för att ursäkta sig
sjelf, hon var den ättickssuraste af dem
båda.
Genom ett kraftigt bemödande,
frigjorde han sig slutligen tillräckligt från detta
ämne, för att anmärka:
— Men hon är hvarken här eller der
just nu. Det andra fruntimret, det var
mr Casbys dotter; och om inte mr Casby
ä’ väl i sina affärer så ä’ det då inte
Pancks’ fel. Ty Pancks han gor’et, han
gor’et riktigt, ja, hva’ han gor’et.
Enligt sin vana talade mr Plornish med
samvetsgrannt eftertryck, ehuru hans
mening var något dunkel.
— Och hva’ hon kom för, fortfor han,
va’ för att säga te, att om miss Dorrit
ville stiga upp te henne efter den här
adressen — som ä’ mr Casbys hus, det
ä’ det, och Pancks har också sitt rum
der, det har han riktigt, utan tvifvel, —
så skulle hon gerna ge henne arbete. Hon
sa’ särskilt att hon va’ en gammal och
kär vän te mr Clennam och hoppades
kunna visa sig en nyttig vän för hans vän.
De’ va’ hennes ord. Som hon ville veta
om miss Dorrit kunde komma i morgon
bittida, så sa’ jag, att jag ville gå te er
och fråga, miss, och gå dit i afton för
att säga ja, eller om ni va’ upptagen i
morgon, när ni kunde komma.
— Jag tackar er, jag kan gå i
morgon, sade lilla Dorrit. Det var mycket
beskedligt af er, men ni är alltid beskedlig.
Mr Plornish förnekade blygsamt sina
förtjenster och öppnade dörren för att
släppa in henne, samt följde henne med
ett så utomordentligt lamt föregifvande,
att han allsicke varit ute, att hennes far
kunnat märka det utan att vara mycket
misstänksam. Men i sin ouppmärksamma
vänlighet gaf han ej akt derpå. Efter en
stunds konversation, under hvilken han
tycktes förena sina fordna pligter som
samhällets medlem med sitt nuvarande
privilegium som en ringa vän utifrån,
ödmjuk i anseende till sin låga ställning
som murare, tog Plornish afsked; innan
han lenmade fängelset, gjorde han en liten
tur der och såg på ett kägelspel med de
blandade känslorna hos en gammal
innevånare, som har sina enskilta skäl för att
tro, att det torde bli hans öde att
komma dit ännu en gång.
Tidigt följande morgon lemnade lilla
Dorrit de husliga angelägenheterna i
Mag-gys vård och begaf sig till det
patriar-kaliska tältet. Hon gick öfver jernbron,
ehuru det kostade henne en penny, och
tillryggalade denna del’ af sin väg
långsammare än den andra. Fem minuter
före åtta vidrörde hennes hand den
pa-triarkaliska portklappen, som satt så högt,
att hon nätt och jemnt kunde räcka den.
Hon gaf mrs Finchings kort till den
unga qvinnan, som öppnade dörren, och
den unga qvinnan sade henne, att »miss
Flora» — Flora hade, då hon återvände
till det faderliga taket, återtagit den titel
hon fordom innehaft der — ännu ej
lem-nat sin sängkammare, men att hon skulle
vara så god och stiga upp i miss Floras
förmak. Hon steg pligtskyldigast upp i
i miss Floras förmak och fann der ett
trefligt frukostbord, dukadt för tvenne
personer, samt en derpå stående bricka med
frukost för en. Den unga qvinnan, som
försvunnit för ett par minuter, återkom
för att bedja henne sätta sig vid elden,
aftaga hatten och göra sig hemmastadd.
Men lilla Dorrit var blyg och, som hon
ej vid dylika tillfällen brukade göra sig
hemmastadd, visste hon ej hur hon skulle
göra; hon satt derföre ännu bredvid
dörren med sin hatt på, då Flora en
half-timme sednare brådskande inträdde.
Flora var så ledsen att ha låtit henne
vänta, men kors bevars hvarför satt hon
derborta i kölden då; hon hade trott att
hon satt vid brasan och läste tidningen?
och hade inte dender slarfviga flickan
gif-vit henne den helsningen då, och hade hon
verkligen sutit med hatt på sig hela tiden?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
