- Project Runeberg -  Liten Dorrit /
169

(1856-1857) Author: Charles Dickens Translator: Rosalie Olivecrona
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En gåta.

169

hela timmar sitter han der. Säger att
han tycker att det ä’ lunder! Mrs
Chi-very skakade åter på hufvudet, förde på
ett moderligt sätt förklädet till sina ögon
och återförde sin gäst till affärs-regionen.

— Var så god och sitt ner, min herre,
sade mrs Chivery. Det ä’ för miss
Dorrits skull, som vår John ä’ så här, min
herre; hans hjerta ä’ krossadt för hennes
skull, och jag ville just ta inig den
friheten att fråga hur hans föräldrar ska’
kunna ha någon glädje af det, när det en
gång ä’ krossadt?

Mrs Chivery, som var en qvinna med
ett hyggligt utseende och åtnjöt mycket
anseende i Horsemonger Lane för sina
känslor och sina konversationsgåfvor,
yttrade dessa ord med tilltvingadt lugn, men
började straxt derpå att skaka på
hufvudet och torka ögonen.

— Min herre, fortfor hon, ni ä’ bekant
med familjen, har visat familjen intresse
och har inflytande hos familjen. Om ni
kan befordra händelser beräknade att göra
tvenne unga personer lyckliga, så låt mig
anropa er att göra det för vår Johns skull
och för bådas skull.

— Under den korta tid jag har känt
henne, svarade Arthur helt förbryllad, har
jag varit så van att betrakta lilla — har
jag varit så van att betrakta miss Dorrit
från en annan sida än den, som ni nu
framställer för mig, att ni helt och hållet
öfverraskat mig. Känner hon er son?

— Uppfödda tillsammans, min herre,
sade mrs Chivery. Lekt tillsammans!

— Vet hon att er son har tycke för
henne!

—■ Kors bevara mig, min herre, sade
mrs Chivery med en slags triumferande
rysning, hon kunde aldrig ha sett honom
en söndag utan att förstå det. Hans käpp
skulle ha sagt henne det för längesedan,
om ingenting annat gjort det. Unga
karlar som John har ej elfenbenshänder som
pekar för ro skull. Hur kom jag sjelf
först under fund med det? Jo, på
samma sätt.

— Men, ser ni, Miss Dorrit fattar
kanske ej så lätt som ni.

— Så vet hon det muntligen, min herre,
sade mrs Chivery.

— Ar ni säker derpå?

— Min herre, sade mrs Chivery, så
säker ocli öfvertygad som att jag ä’ i
detta hus. Jag ser min son gå ut med
mina egna ögon, då jag ä’ i detta hus,
oeh med mina egna ögon ser jag min son
komma tillbaka och jag vet att han har
sagt det.

De föregående omständigheterna ocli
deras upprepande gåfvo en öfverraskande
kraft åt mrs Chiverys föredrag.

— Får jag fråga er huru han fallit i
det förtviflade tillstånd, som gör er så
mycken oro?

— Det egde rum samma dag, sade mrs
Chivery, då jag med dessa ögon såg min
John komma tillbaka. Aldrig har han
varit sig lik i detta hus sedan dess.
Aldrig varit hvad han var förut sedan dess,
inte ifrån den timme, då för sju år
sedan hans fader och jag till detta hus som
hyresgäster för qvartalet kommo.

Genom mrs Chivgrys egna
konstruk-tionssätt gjorde detta tal samma verkan
som ett edligt vittnesmåls afläggande.

— Vågar jag fråga huru ni förklarar
saken?

— Det må ni, svarade mrs Chivery,
och jag vill förklara er den på min
heder och på mitt ord, så sannt som i
denna bod jag står. Hvar och en har goda
ord och goda önskningar för vår John.
Han lekte med henne som barn, då hon
på den gården som barn lekte. Han har
känt henne alltsedan. Då han hade ätit
i just detta samma rum, gick han ut på
söndagseftermiddagen och råkade henne
— om det var enligt aftal eller utan
aftal, vill jag ej fördrista mig att säga.
Han friade till henne. Hennes bror och
syster ä’ höga i sina tankar och emot
vår John. Hennes far tänker endast på
sig sjelf och vill ej dela henne med
någon. Under dessa omständigheter har hon
svarat vår John: “nej, John, jag kan ej
ta’ er, jag kan ej ta’ någon man, det ä’
ej min afsigt att nånsin bli någons hustru,
det ä’ min afsigt att alltid vara ett offer,
farväl, sök någon annan, som ä’ er vär-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:34:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcdorrit/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free