- Project Runeberg -  Liten Dorrit /
128

(1856-1857) Author: Charles Dickens Translator: Rosalie Olivecrona
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ADERTONDE KAPITLET.

Ett luftslott.

Mångfaldiga äro rikedomens och bör- ||
dens bekymmer. Mr Dorrits belåtenhet ||
öfver att ha undsluppit att presentera sig jl
för Clennam & Komp., .eller göra minsta {
häntydning på att nånsin ha haft ringaste i
bekantskap med en viss påflugen person |
af detta namn, hade samma afton, medan j|
den ännu var helt ny, måst gifva vika jl
för en obehaglig konflikt i hans sinne, j
mellan önskan att taga hemvägen om Mar- jj
shalsea, för att ännu en gäng återse de
gamla portarne och fruktan att det ej jj
skulle anstå hans värdighet. Han beslöt
att icke utsätta sig för frestelsen och för- jj
vånade på det högsta kusken genom att jj
fara ut emot denne i högsta förbittring j
då han föreslog att taga vägen öfver
Lon-donsbron och sedan åter passera floden
vid Waterloobron, en kosa, som skulle
fört honom helt nära förbi hans gamla
tillhåll. Oaktadt allt detta hade frågan j
uppväckt en strid i hans inre och han I
kände sig, med eller utan skäl, hälft om
halft missbelåten. Ännu vid den Merdle- j
ska middagen nästa dag var han så ur !
humör deröfver, att han ej kunde upphöra
att i sitt sinne oupphörligt vända frågan
på alla möjliga sidor och fördjupa sig i
grubblerier, som stodo i den mest stötande
kontrast till det förnäma sällskap hvaraf
han var omgifven. Han rodnade då han
besinnade hvad hofmästaren skulle tänka
om honom, om denne högt uppsatte man
kunnat med sin tunga blick, lika som med .
ett sänklod pejla det grumliga djupet af
hans hemliga tankar.

Afskedsbanketten var herrlig och afslöt
på ett lysande sätt hans besök i
hemlandet. Fanny förenade med behaget af
sin ungdom och skönhet ett visst
sjelf-förtroende, som kunde komma en att tro
det hon varit fru i tjugo år. Han kände
att han med lugn kunde lemna henne att
fortgå på utmärkelsernas bana och
önskade — men utan minskning af sin
nedlåtande ömhet och utan att åsidosätta sin
mest älskade dotters mindre lysande för- ||

tjenster — att han hade ännu en sådan
dotter.

Mitt barn, sade lian till Fanny vid
skiljsmessan, vår familj ser upp till dig
såsom den, hvilken det åligger att — ha
befästa dess anseende och — hum —
uppehålla dess värdighet. Och jag är
säker att du ej skall svika vårt förtroende.

— Nej, sade Fanny, det kan pappa
lita på. Helsa pä det hjertligaste vår
lilla Amy och säg att jag skrifver snart.

— Skall jag ej framföra din helsning
till någon ha — annan också?
frågade mr Dorrit inställsamt.

Nej jag tackar, pappa, sade Fanny,
för hvars inbillning mrs Generals stela
gestalt, genast reste sig. Pappa är
alltför god, men jag har ingen mera helsning
att skicka — alls ingen goda pappa, som
skulle vara det minsta angenäm att
framföra.

De togo afsked i en af de yttre
salongerna, hvarest ingen mera än mr Sparkler
var närvarande, tåligt afvaktande sin
herr-skarinnas tillåtelse att buga och skaka
hand. Slutligen sågs dock mr Merdle
äfven smyga sig in med händerna
alldeles försvunna i rockärmarne och
förbehöll sig att fä ledsaga mr Dorrit ned.
Alla mr Dorrits bedyranden voro fåfänga
och han hade således den lyckan och äran
att blifva ledsagad ända till
förstugupor-ten af denne utmärkte man, hvilken
(såsom mr Dorrit uttryckte sig då han på
sista trappsteget skakade hans hand)
under detta minnesrika/besök riktigt öfveröst
honorn med artigheter och tjenster.
Sålunda skiljdes de och mr Dorrit uppsteg
i vagnen med svällande bröst och alls icke
missbelåten med att resbetjenten, som
kommit för att säga farväl i de lägre
regionerna, haft tillfälle att bevittna detta
ståtliga och smickrande afsked.

Skimret häraf omgaf ännu mr Dorrit
likt en gloria då han afsteg vid sitt hotell.

Biträdd af resbetjenten och ett balftjog
af hotellets uppassare nedsteg mr Dorrit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:34:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcdorrit/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free