Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
telse om honom. Det skulle i sanning
vara fägnande?
— Tvertom min fru har jag — hum
— kommit för att söka upplysningar om
honom.
— Olyckligtvis för oss ha vi inga
sådana att ge. Flintwinch, visa herrn
polisannonsen. Grif honom några stycken
sådana att taga med sig. Håll ljuset åt
honom så att han kan läsa.
Mr Flintwinch gjorde som hon befallde
och mr Dorrit läste annonsen så
uppmärksamt som hade han aldrig sett den
förr, glad åt ett tillfälle att samla sin
sinnesnärvaro, hvilken sjelfva luften i det
gamla huset och dess besynnerliga
innevånare något litet rubbat. Medan han
höll blicken fästad på papperet, kände han
mr Flintwinchs och mrs Clennams ögon
riktade på sig och fann då han hastigt
såg upp att detta ej var någon tom
inbillning.
— Nu vet ni så mycket som vi veta,
min herre sade mrs Clennam. Ar mr
Eigaud någon vän till er?
— Nej, endast en — hum — en
bekantskap, svarade mr Dorrit.
— Ni har måhända något uppdrag från
honom?
— Jag? Ha. Nej visst icke.
Den spejande blicken sänktes så
småningom mot golfvet efter att hafva mätt
mr Flintwinchs under vägen. Mr Dorrit,
förundrad öfver att spela den tillfrågades
i stället för den frågandes rol, ansträngde
sig för att rätta detta missförhållande.
— Jag är — ha — en man af
oberoende ställning, för -närvarande bosatt i
Italien med min familj — mina tjenare
och — hum — med ett ord — ett
tem-ligen talrikt följe. Befinnande mig i
London för en kort tid för affärer — ha —
stående i samband med min förmögenhet,
och hörande talas om detta besynnerliga
försvinnande, önskade jag i egen person
göra mig underrättad om alla
omständigheterna dervid, emedan det är — ha hum
— en engelsk gentleman i Italien, som
jag utan tvifvel skall råka vid min
återkomst och som varit nära bekant och lie-
rad med monsieur Eigaud, mr Henry
Go-wan. Ni torde känna till namnet.
— Aldrig hört det, sade mrs Clennam
och mr Flintwinch svarade som ett
tydligt eko.
Då jag önskade — ha — framställa
saken för honom så konseqvent och
sak-riktigt som möjligt, sade mr Dorrit, torde
det tillåtas mig att göra — låt oss säga
— trenne frågor?
— Trettio om ni behagar.
— Har ni länge känt monsieur Eigaud?
— Knappast ett år. Mr Flintwinch
här kan slå upp i böckerna och säga när
och af hvem han rekommenderades till
oss från Paris. I fall det, tillade mrs
Clennam, kan vara er till någon
tillfredsställelse.
— Har ni sett honom ofta?
— Nej. Endast tvenne gånger. En gång
förut och —
— Och så den gången, inföll mr
Flintwinch.
— Och sä den gången, upprepade mrs
Clennam.
— Min fru, fortfor mr Dorrit, som då
han i sina egna ögon återtog hela sin
betydenhet tyckte sig innehafva något extra
förnämt fredsdomare-embete, min fru tillåt
mig fråga — för att kunna lugna den
engelska gentlemannen, som jag har den
äran att — ha — dra försorg om, eller
beskydda — eller låt oss säga — hum
— helt enkelt — som jag är bekant med
— bekant med. Var Monsieur Eigaud
här i affärer den aftonen, som står
omnämnd här i annonsen?
— I hvad han kallade affärer, svarade
mrs Clennam.
— Kan — ha — beskaffenheten af
dessa affärer blifva mig meddelad?
— Nej.
Det var påtagligen ogörligt att storma
barrikaden af detta bestämda nekande.
— Frågan har blifvit framställd förr en
gång, sade mrs Clennam, och svaret har
varit nej. Vi älska ej att framlägga för
allmänheten våra enskilda affärer, hur
obetydliga de än kunna vara. Vi säga
derfor: Nej.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
