- Project Runeberg -  Liten Dorrit /
61

(1856-1857) Author: Charles Dickens Translator: Rosalie Olivecrona
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mrs Gowan, så klandra ej mig för dess
form, pappa Meagles, det anhåller jag om!

— Kors, gubevara mig, min fru!
utbrast mr Meagles, det är ju detsamma
som att säga —

— Hör på, pappa Meagles, sade mrs
Gowan, som blef utomordentligt lugn och
nedlåtande i sitt sätt, när denne
gentleman det minsta förifrade sig, för att
förekomma alla missförstånd är det kanske
bättre, att jag för min egen talan, än att
ni har den godheten att besvära er
dermed. Det är detsamma som att säga,
började ni. Om ni tillåter vill jag afsluta
meningen. Det är detsamma som att säga
— ej för att jag önskar hvarken påtruga
er min öfvertygelse eller återtaga mitt
ord, ty min enda önskan är att på bästa
sätt foga mig efter för handen varande
omständigheter — att jag från början till
slutet alltid motsatte mig edra
giftermålsplaner och att-jag i sista ögonblicket med
motvilja gaf mitt samtycke.

— Mamma! utropade mr Meagles. Hör
du detta! Arthur! Hör du detta!

— Som rummet är lagom stort och i
alla hänseenden fullkomligt passande för
konversation, så skulle jag tro, att min
röst är hörbar i hvarje del deraf, sade
mrs Gowan, som såg sig omkring, i det
hon fläktade med solfjädern.

Några ögonblick förgingo under
tystnad, innan mr Meagles kunde sansa sig
tillräckligt^ för aft svara med någon
sjelf-beherrskning. Slutligen sade han:

— Min fru, jag återgår ogerna till
detta ämne, men jag måste påminna er
om mina åsigter och mitt handlingssätt, i
afseende på detta olycksaliga förhållande.

— Ack, min bäste herre! sade mrs
Gowan, i det hon smålog och skakade
på hufvudet med en min af anklagande
skarpsinnighet, allt det der har jag
mycket väl förstått, det försäkrar jag er.

— Jag visste aldrig hvad olycka, hvad
oro var före den tiden, min fru, sade mr
Meagles. Det var en tid, som var mig
så smärtsam, att —

Mr Meagles kunde verkligen ej säga
mer, utan förde näsduken till sitt ansigte.

— Jag förstod hela saken, sade mrs
Gowan, i det hon lugnt betraktade honom
öfver solfjädern. Som ni har vädjat till
mr Clennam kan jag ock få göra det.
Han vet att jag gjorde det.

— Det är högst ogerna jag tar någon
del i denna tvist, sade Clennam, då nu
allas blickar fastades på honom,
isynnerhet som jag fortfarande önskar stå i
vänskapligt-förhållande till mr Henry Gowan,
och hoppas att det bästa förstånd alltid
måtte råda oss emellan. Jag har mina
stora skäl för att hysa en sådan önskan.
Mrs Gowan tillskref min vän vissa
afsig-ter i befrämjandet af detta giftermål
under ett samtal, som egde rum emellan oss
någon tid förut; jag försökte att taga
henne ur sin villfarelse. Jag försäkrade att
jag visste (hvilket jag både gjorde och
gör), att han både i åsigter och handling
var allvarsamt emot detta giftermål.

— Ser ni, sade mrs Gowan, i det hon
vände sin flata hand emot mr Meagles,
som om hon varit sjelfva Rättvisans
gudinna, hvilken uppmanade honom att
bekänna, emedan han ej längre hade någon
fast punkt att stå på. Ser ni? Mycket
bra. Hör nu på, pappa och mamma
Meagles, båda två! här steg hon upp. Tillåt
mig taga mig den friheten att göra slut
på denna nästan fruktansvärda dispyt. Jag
vill endast säga, att den endast är ett
bevis på hvad man redan väl känner af
erfarenheten; att dessa slags förhållanden
aldrig bära sig — som min stackars gosse
sjelf skulle säga, att de aldrig betala sig
— med ett ord att det aldrig går för sig.

Mr Meagles frågade: “Hvilka
förhållanden?”

— Det är fåfängt, sade mrs Gowan,
som folk med så himmelsvidt skiljda
an-tecedentia bjuder till passa ihop; folk som
af slumpen kastas tillsammans genom
giftermålsforbindelser och som ej kunna
betrakta den ogynsamma omständighet,
hvilken sammanfört dem, från samma
synpunkt.

— Tillåt mig säga, min fru —
började mr Meagles.

— Nej, säg ingenting, svarade mrs
Gowan. Hvarföre skulle ni det! Det är ju

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:34:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcdorrit/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free