Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att ingen tidrymd i ett menniskolif kunde
utplåna det fjerdedels sekel, som han
till-bragt bakom fängelsegallren. Hon kunde
ej derföre klandra honom; hon hade inga
förebråelser att göra honom, hennes
trogna hjerta erfor inga andra känslor än djupt
medlidande och obegränsad ömhet.
Det var derföre, som hon i detta
ögonblick tyckte sig se honom i det välkända
mörka rummet i Marshalsea, fastän han
satt framför henne på sin soffa, bestrålad
af det bländande ljuset från Italiens klara
himmel, derute omgifven af den
underbara staden, derinne af prakten i ett
gammalt palats; derföre, som hon önskade sätta
sig bredvid honom, trösta honom, vara
förtrolig med honom som förr, och vara
honom nyttig. Om han också gissade hvad
som föregick i hennes tankar,
harmonierade ej hans dermed. Sedan han oroligt
jemkat sig fram och tillbaka, steg han
upp, började gå af och an, och såg högst
missbelåten ut.
— Ar det något annat, som min dyre
far önskar säga mig?
— Nej, nej. Ingenting annat.
— Jag är ledsen att du ej varit nöjd
med mig, älskade min far. Jag hoppas
att du ej mer skall tänka på mig med
missnöje. Jag skall mer än någonsin
försöka att lämpa mig efter min omgifning
— fast jag verkligen hela tiden har
försökt, ehuru jag vet att jag icke lyckats.
— Amy, svarade han, i det han
häftigt vände sig emot henne. Du — hum
— sårar mig ständigt.
— Sårar dig, min far! Jag!
— Det tinnes ett — hum — ett
ämne, sade mr Dorrit, i det han såg uppåt
taket, men alls icke på det
uppmärksamma, saktmodiga, sorgsna ansigtet, ett
plågsamt ämne, en serie af händelser, som
jag önskar — hum — att helt och
hållet glömma. Din syster, som redan gjort
dig föreställningar i min närvaro, hat- väl
förstått detta; din bror har förstått det;
ja, hvar och en — hum — som har
någon grannlagenhet och finkänslighet har
förstått det, men icke du — hum — jag
måste med ledsnad säga, icke du. Du,
Amy, — hum — endast och allenast du
— uppväcker ständigt detta ämne, om
också ej med ord.
Hon lade sin hand på hans arm. Hon
gjorde ej något annat. Hon vidrörde
honom sakta. Kanske sade den darrande
handen: ”tänk på mig, tänk på hur jag
har arbetat, på mina många bekymmer!”
Men hon yttrade ej sjelf ett enda ord.
Det låg i detta vidrörande en
förebråelse, som hon ej förut sett, annars skulle
hon ha återhållit sin hand. Han började
rättfärdiga sig på ett häftigt, stammande,
vredgadt sätt, hvilket ej uttryckte något.
— Jag var der de många, många åren.
Man erkände mig allmänt för — hum —
den förnämste på stället. Jag — hum
— gjorde dig aktad der, Amy. Jag —
ha hum — jag förskaffade min familj
anseende der. Jag förtjenar någon
tacksamhet. Jag begär tacksamhet. Jag säger,
utplåna detta minne och börja lifvet på
nytt. Är det mycket begärdt? Jag
frågar, är det för mycket?
Han betraktade henne ej en enda gång,
under det han utgöt sig på detta
osam-manhängande sätt, men gestikulerade och
tycktes vädja till den tomma luften.
— Jag har lidit. Troligen vet jag sjelf
bättre än någon annan hvad jag lidit —
hum — ja, bättre än någon annan, säger
jag. Om jag kan glömma det, om jag
kan utplåna spåren af hvad jag
genomgått och kan framstå inför verlden som
en — hum — gentleman utan fläck och
lyte — är det för mycket att fordra —
jag säger igen är det för mycket att fordra
att mina barn skola — hum — göra
likaledes, och bortblåsa detta förbannade
minne från jordens yta.
Trots hans upphettade sinnestillstånd,
dämpade han omsorgsfullt sin röst, i det
han gaf luft åt sina känslor, af fruktan
att kammartjenaren skulle få höra något.
— Och de göra det också. Din
syster gör det. Din bror gör det. Men
endast du, mitt älsklingsbarn, som jag
gjorde till min vän och förtrogna, när du
endast var — hum — ett barn, du gör
det ej. Endast* du säger, att du ej kan
göra det. Jag skaffar dig ett värderikt
bistånd för att du må kunna göra det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
