Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITEN DORRIT.
I TVENNE BÖCKER.
FÖRSTA BOKEN. FATTIGDOM.
FÖRSTA KAPITLET.
Solvken och »hugga.
En dag, för trettio år sedan, låg
staden Marseille glödande i det brännlieta
solbaddet.
Ett lågande solsken i Augusti månad
var icke mera sällsynt i södra Frankrike
då, än vid någon annan tid, förr eller
sednare. Allting, både i sjelfva Marseille,
och rundtomkring, hade legat och stirrat
på den glödande himlen, och fått
stirrande blickar tillbaka, tills det blifvit en
allmän vana att stirra på hvarandra.
Främmande dekontenancerades af de stirrande
blickar, som tillbakastades utaf krithvita
hus, krithvita väggar och krithvita gator,
dammiga landsvägar som utsträckte sig
åt alla håll, nakna kullar, der grönskan
blifvit bortbränd utaf solhettan. De enda
ting hvilka ständigt bligade och glodde voro
vinrankorna som nedtyngdes under
druf-vornas börda. De endast blinkade litet
emellanåt, och deras slappa blad darrade
nästan omärkbart i den qvalmiga luften.
Ingen flägt krusade det grumliga
vattnet i hamnen, eller det sköna, spegelklara
hafvet som låg derutanför. Gränslinien
emellan de tvenne färgerna, svart och blått,
visade tydligt hvilken punkt det var som
det rena liafsvattnet omöjligt kunde
öf-verskrida, men det låg lika lugnt och orör-
ligt som den afskyvärda pölen, hvarmed
dess böljor aldrig blandades. Alla båtar
som icke hade sina tält uppspända voro
så heta att man icke tordes röra vid dem;
fartygens yta bläddrade sig der de lågo
för ankar, stenarne på quaien hade icke
svalnat natt eller dag, sedan flera
månader. Hinduer, ryssar, kinesare,
spanio-rer, portugisare, engelsmän, fransoser,
ge-nuesare, neapolitanare, venetianare,
greker, turkar, alla folkslag som
härstammade från Babels byggmästare, och voro
komna för att drifva handel i Marseille,
sökte endast skuggan — alla sökte
någon tillflyktsort för att rädda sig undan
hafvets olideliga blå, och den glödande
himlen, på hvars midt flammade en stor
juvel utaf idel eld.
Det allmänna, bländande solbaddet
gjorde ondt i ögonen, endast mot den
aflägs-na italienska kusten mildrades det något
af de lätta dimmor, hvilka långsamt höjde
sig från hafvet; annars lyste det lika skarpt
öfverallt. Långt borta såg man de hvita,
dammiga landsvägarna draga sig
glittrande långsmed bergskanterna, genom den
djupa dälden, öfver den oändliga slätten.
Långt borta syntes dammiga vinrankör,
slingrande sig öfver stugorna vid vägen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
