Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter Svenskarnes återtåg, och under den tid som ofvannämnde förbund med Churfursten
afslöts, hade alla Polska trupper, slutligen uppgående till öfver 100,000 man, under befäl af
Johan Casimir sjelf, samlat sig kring Warschau. Under fem veckors tid försvarade
Witten-berg, med knappt 2,000 man tjenstbara soldater, mot dessa talrika skaror, de vidlyftiga
fästningsverken; slutligen, efter att hafva afslagit flere stormar, hvarigenom besättningen
samman-smällt till hälften, såg han sig tvungen att dagtinga. Löfte om fritt aftåg var vilkoret som
beviljades, men hölls endast mot soldaterna och underbefälet: Generalerne blefvo, tvärtemot
lofven, qvarhållne som krigsfångar och förda till fästningen Zamoisc. I detta fängelse afled
följande året den ryktbare Arvid Wittenberg.
Warschau hade fallit innan de Brandenburgska trupperna hunnit förena sig med
Svenskarne. Tillsammans utgjorde de omkring 20,000 man. I spetsen för denna här skyndade Carl
Gustaf och Churfursten till Warschau, der Johan Casimir, i ett förskansadt läger utanför
staden, ännu höll samlad nära hälften af sin stora armée. Den 18 Juli på eftermiddagen
kom den förenade hären fram till åsyn af den Pohlska, hvarvid genast en skärmytsling
började, som, utan synnerlig förlust å någondera sidan, afbröts genom det inbrytande mörkret.
Följande dagen intog Churfursten en höjd, der han uppförde sitt artilleri. Pohlackarna,
hvilka sökt hindra detta, men blifvit tillbakaslagne, öfvergingo nu allmänt till anfall, hvilket
uteslutande riktades mot de genom Churlurstens rörelse något frånskillde Svenskarne. Från
alla sidor stormade vilda svärmar af Tartarer i Svenskarnas rygg och bröst; härunder blef
Konungen skild från de sina och hade endast en Ryttmästare Trafvenfeldt vid sin sida. De
omringades af sju Tartarer: med pistolerna sköt Konungen två, den tredje, hvars lans fastnat
i hästens betsel, fick ett så kraftigt värjhugg i hufvudet, att han störtade till marken.
Undertiden hade Ryttmästaren nedlaggt två af sina motståndare, de återstående togo till flykten.
Efter en het strid blefvo slutligen Pohlackarne på alla sidor förjagade, så att Carl Gustaf
obehindradt kunde verkställa föreningen med Brandenburgska trupperna.
Under den tid som åtgått till dessa strider, innan föreningen hann verkställas och
trupperna på nytt uppställas i slagtordning, hade andra dagen gått till ända. Äfven denna natt
tillbragte trupperna under bar himmel, nästan utan någon förtäring hvarken för menniskor
eller bästar. Gryningen af den tredje dagen började den förenade hären i sin ordning mot
Pohlska lägret ett anfall, som slöts med tillkämpande af en fullkomlig seger; 5 ä 6,000
Pohlackar lågo döde på fältet, fiendens läger och 50 kanoner blef bytet. Dagen derpå
intågade Svenskarne i det nu för andra gången eröfrade Warschau.
Följderna af denna stora seger blefvo emellertid föga lysande. Churfursten, som
fruktade Carl Gustafs växande magt, vägrade icke allenast att deltaga i Pohlackarnas förföljande,
utan gick med alla sina trupper hem till sitt land, hvarigenom Konungen med 8 å 10,000
Svenskar stod ensam qvar mot hela Pohlska magten. Carl Gustaf fann att härefter Pohlen
var för honom ett förloradt land, afsåg med alla följande krigsföretag endast, att genom
landets förhärjande göra detsamma för Sverige i möjligaste måtto oskadligt. I sådan afsigt
företog han följande året sitt tåg med Sibenburgska Fursten Ragoczi, hvarunder Danmarks
krigsförklaring blef honom en kärkommen anledning, att åt ett rikare fält få vända sin
er-öfringslystnad.
✓
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
