Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ånger. Ångra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
726
ånger. ångra.
blekare ut än vanligt, men log lika kärleksfullt emot mig
som alltid, när jag kom. Hon bad mig hämta sig ett glas
vatten. Förargad frågade jag, hvarför hon icke tillsagt
pigan härom. Med en mild, förebrående blick svarade hon:
»Vill icke min dotter hämta ett glas vatten åt sin sjuka
moder?» Jag teg och hämtade vattnet fast med trumpen min.
I stället för att leende gifva henne en kyss, såsom eljest
plägade ske, satte jag glaset skyndsamt ifrån mig och gick
bort för att lägga mig. Men då jag kommit till min mörka
kammare och tänkte på min moders darrande röst och bleka
ansikte, kunde jag icke sofva, utan smög mig tillbaka till
hennes rum för att bedja om förlåtelse. Men hon hade
redan inslumrat, och man tillät mig icke att väcka henne.
Tidigt följande morgon skyndade jag mig att komma till
henne och säga, huru bittert jag ångrat mitt uppförande.
Jag kom in i rummet — men ack, hon fanns icke mer i
detta lifvet! Hon skulle aldrig mer le mot mig. Hennes
hand, som så ofta välsignande legat på mitt hufvud, var så
kall, att jag bäfvade tillbaka. Jag snyftade och tänkte: Ack,
att jag finge dö nu och begrafvas jämte henne! Och än i
denna dag skulle jag vilja uppoffra allt annat i denna
världen, om jag blott kunde få bedja henne om förlåtelse. Och
så ofta jag tänker på henne, gnager mig detta minne som
en mask och stinger mig som en huggorm.»
Legenden om det utgjutna blodet. — När konung
Nebukadnesar hade intagit Jerusalem, begaf han sig till
templet; man förde honom till prästernas boning. Men han
stannade på tröskeln, isad af fasa. Vid hans fötter sjöd
blod, täckt af ett klart, rosenfärgadt skum. Konungen kände
sig betagen af ett slags berusning, han stod orörlig, liksom
fastkedjad. — »Det är blodet af de oxar, får och lamm, som
slaktats för offret», ropade prästerna med orolig röst.
Nebukadnesar befallde, att man skulle fylla ett kärl med
det kvarvarande blodet efter offren, för att han skulle
jämföra detta med det på marken utgjutna blodet, och han fann,
att djurens blod var helt olika. Han upptändes af vrede
och ropade: »Sägen mig, hvad detta är för blod, annars
skall jag flå er lefvande och kasta edra lik till föda åt
rof-fåglarna». — Prästerna blefvo förskräckta. »Nåd, herre!
Vi skola afslöja hela sanningen för dig. Bland oss lefde en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
