Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stjäla. Stöld. Tjuf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
610
STJÄLA. STÖLD. TJUF. 610
hon såg närmare efter, fann hon däri litet målet kaffe och
några sockerbitar. Flickan stod just då i begrepp att
besöka sitt hem, och frun hade verkligen sedan några
dagar märkt, att det kommit bort litet kaffe och
socker. Det gjorde henne emellertid mycket ondt att finna
flickan oärlig. Men hon var en förståndig husmoder och
låtsade om ingenting. Men då pigan kom och bad om lof,
sade frun: »Icke sant, Emma, du har ju en gammal far
därhemma?» — »Ja, frun, det är honom jag vill besöka.» —
»Nå, den gamle mannen har väl smått om det, kan jag tro,
tag därför dessa pängar och köp ett skålpund kaffe och
socker och ge honom som en hälsning från mig, du kan
också få ta med dig till honom min mans gamla
hvardags-rock och ett par aflagda stöflar.» — Flickan blef alldeles
blodröd i ansiktet af blygsel, och det såg ut, som om hon
ville säga något mera än det förlägna tack, hon
framstammade. — Dagen därefter var fruns kaffelåda och sockerskrin
precis så fulla, som de borde vara, och efter den betan
saknade man aldrig det minsta där i huset, fastän frun sedan
under många år haft i sin tjänst samma flicka, hvilken i allt
tillskyndat sin matmor glädje.
En tjuf i egen barm. — »Kom ihåg, att du icke låter
tjufven stanna hos dig i dag!» sade Karls moder när
hennes gosse var i dörren för att gå till skolan. — »Nej,
moder, jag skall afvisa honom», svarade Karl ifrigt och
allvarsamt. Hvad för något! — måste man väl utropa — skulle
väl en gosse af Karls ålder hysa en tjuf? Sådant kan man
ju icke sätta någon tro till. Men likväl var detta ofta händelsen.
Det var en mycket slug gäst, som alltför väl förstod att
ställa sig in hos Karl, så att denne mycket väl tålde honom
hos sig. Vi skola snart lära känna honom. Modren hade
än en gång ropat sitt: »Kom ihåg!» och så skyndade Karl
bort. — Då han kom till bron, blef han stående en stund
för att se, huru de små fiskarna tumlade omkring i vattnet.
Han önskade nästan, att han själf vore en liten fisk, ty då
skulle han ju slippa sina läxor. Kunde man väl önska sig
det bättre än en fisk, som hade hela dagen ledig för att
drifva sin muntra lek i vattnet! —- Karl visste, att han icke
hade någon tid att förlora. Läraren låste alltid igen
dörren fem minuter efter nio, på det ingen måtte komma in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
