Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mottaga. Mottagande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
462
MOTTAGA. MOTTAGANDE.
härledde sig. lian hade likväl en dunkel känsla af att det
måste blifva någon förändring med honom. Han kom till
Newyork och tänkte: »Jag vill inträda i sällskapet ’Odd
Fellows’, det skall lända mig till nytta». Han anmälde sig
där; de sågo öfverraskade på honom, gjorde sig närmare
underrättade om hans person, men då de hörde, att han
var en fattig matros, som därtill var begifven på
dryckenskap, vägrade de mottaga honom i sitt sällskap. Där var
ingen som röstade för honom, icke en enda. Nå tänkte han:
»Jag vill gå till frimurarna, de hålla mycket på den
allmänna människokärleken, de skola mottaga mig.» Men se,
icke heller bland frimurarna fanns någon, som röstade för
honom, icke ens en enda. Då flydde honom någon en liten
biljett, hvari han inbjöds till en bönesammankomst vid
Ful-tongatan. Han gick dit, och ingen vägrade honom inträde.
Det tyckte han om. Nu hörde han talas om frälsaren, att
han mottager allehanda människor, om de blott vilja låta
hjälpa sig. Han blef varm om hjärtat. Huru längtade han
icke efter att blifva en annan människa! Härefter stod han
upp och berättade: »Jag har varit hos ’Odd Fellows’, men
de ville inte ta emot mig; sedan gick jag till frimurarna,
men äfven de nekade mig inträde. I dag har jag kommit
till Herren Jesus, och han har icke kastat ut mig. Honom
tycker jag om. Det är en god, kär Herre; han har
mottagit mig, stackars försupna matros, i sina armar. Mitt hjärta
— — — jag vet inte hvad jag skall säga för glädje skull.
Men så har jag aldrig varit så glad förr som just i afton.
Det är en god Herre!» — Se, så handlar frälsaren! Ingen
må därför säga om sig själf, att han är för dålig.
Kom sådan du är. — En målare spatserade en dag
omkring på gatorna och såg sig om bland alla, som han
mötte, om han icke vid lämpligt tillfälle skulle kunna
använda ett eller annat hufvud eller någon figur på någon
tafla. Slutligen fick han syn på en person, som satt på en
soffa, med okammadt hår, tofvigt skägg, trasiga kläder, med
spår af alla möjliga laster och lidelser i sitt ansikte, under
det ett drag af smärtsamt vemod hade lägrat sig kring mun
och ögon. Blixtsnabbt for den tanken genom målarens
hufvud: »Du skall måla den förlorade sonen, bättre modell för
en sådan kan du i ditt lif aldrig påträffa». Tänkt och gjordt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
