Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Moderskärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MODERSKÄRLEK.
457
sin ondska och ångrade den. Att icke få vara närvarande
vid moderns undervisning var för barnen det svåraste straff.
För att på ett förståndigt sätt handleda dem till bön,
frågade hon dem ofta, t. ex. om morgnarna: »Huru har du sofvit,
mitt barn? huru mår du? hvem har i natt bevaradt dig för
alla faror? hvad äro vi skyldiga honom, som sr så god mot
oss? hvad behöfver du i dag, och hvem allena kan gifva
dig, hvad du behöfver ?» När hon genom dessa och dylika
frågor väckt till lif mångahanda hälsosamma tankar hos
barnen, lät hon dem bedja. Helst valde hon böner ur bibeln,
isynnerhet ur psalmerna, t. ex.: »Skapa i mig, Gud, ett rent
hjärta» o. s. v. Denna fromma, förståndiga, och kärleksfulla
moder fick stor glädje af alla sina barn, för hvilka hennes
minne än i dag också lefver i välsignelse.
Den Öppna dörren. — I en af vårt lands dalar bodde
en fattig änka med sin enda dottor. En dag lämnade dottern
hem och moder för att söka sitt bröd i hufvudstaden. Här
började hon snart att föra ett lif i synd och skam. Den
bedröfvade modern skyndade att söka upp den fallna. Tårar
och böner vunno dottern, så att hon vände med till hemmet.
Men satan uppbjöd allt för att än en gång fånga den
befriade själen i sina garn. Och han lyckades. Den arma flickan
slet sig under vägen lös från sin moder och återvände till
sitt syndanäste. Den förkrossade modern återvände då
ensam med sorgen i hjärtat till sin stuga, där hon utgöt sina
tårar och böner för hans fötter, som är en fader för
faderlösa, änkors domare; och hennes böner blefvo icke ohörda.
Gud träffade slutligen den olyckliga dottern, tvang henne
att i stor nöd med beklämdt sinne söka upp sin moders
hem. Under en sömnlös natt, medan modern satt vid
eldstaden, hörde lion fotsteg utanför dörren. Hon vände sig
om, och so, framför henne stod den ångerfulla dottern.
Pennan kan icke skildra det, som nu visade sig. Å ena sidan
den bittert gråtande dottern med en öppen bekännelse om
sin skuld och synd, å andra sidan den kärleksfulla modern,
upprättande det bedröfvade hjärtat, den förkrossade anden
med kärlekens och förlåtelsens ord. — »Men hur kommer
det sig», frågade dottern efter en stunds tystnad, »att jag
vid midnattstiden finner ytterdörren öppen?» —- »Dörren»,
svarade modern, »har efter din bortgång aldrig varit stängd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
