Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Moderskärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MODERSKÄRLEK.
455
en häftig snöstorm uppstod. Vid morgonens inbrott blef
denna moder funnen allena — kall och stel samt död. Man
spanade efter hennes lilla barn och upptäckte det slutligen
vid lif och fullkomligt oskadadt under en klippa strax intill.
Ur stånd att kunna gå vidare, emedan hennes lemmar
bortdomnat af köld och trötthet, och emedan hon till följd af
de hopade snömassorna förloradt vägen, hade hon, om hon
ock själf måste sätta lifvet till, dock velat rädda sitt barn.
Hon hade därför afklädt sig sin varma klädning och lindat
den väl omkring den lille. Sedan hon därefter uppsökt en
för stormen skyddad plats åt honom, hade hon själf lagt sig
att dö. Så stor kan en moders kärlek vara.
Moderskärlek. — Kristuskärlek. — Under amerikanska
inbördeskriget fick en moder veta, att hennes son blifvit
sårad. Ehuru hon visste, att det strängaste förbud var
utfärdadt för kvinnor att komma inom härens område, reste
hon dock åstad med första tåg för att komma till sin son.
En moders kärlek är uppfinningsrik, hon vet att styra det
så, att hon vinner sitt mål. Så ock denna. Genom tårar
och böner bevekte hon vederbörande, så att hon slapp fram
till sitt älskade barn, som låg ensamt och öfvergifvet. När
hon kom till fältlasarettet, där hennes son befann sig, gick
hon till läkaren och frågade honom: »Vill ni icke vara god
och låta mig komma till min son, att jag må vårda honom?»
— Läkaren svarade: »Er son har nyss fallit i sömn, hans
tillstånd är för närvarande mycket betänkligt och jag
befarar, att hans sinnesrörelse vid er åsyn skall blifva så stor,
att han dör däraf. Det är bättre, att ni väntar, tills jag
fått göra honom beredd på er hitkomst. Jag skall så
småningom underrätta honom därom.» — Men modern såg på
läkaren med en bedjande blick och sade: »Men tänk, doktor,
om min son aldrig vaknar mera, och jag sålunda aldrig
vidare får se honom lefvande? Låt mig för den skull sätta
mig vid hans bädd, jag skall icke tala ett enda ord till
honom.» — »Om ni lofvar att icke säga ett ord till honom,
skall jag låta er komma till honom», svarade läkaren.
Modren gick genast till sonens bädd och såg länge på det
kära ansiktet. Slutligen blef hennes känsla henne
öfver-mäktig. Hon kunde icke hålla sin hand tillbaka utan lade
henne ömt och kärleksfullt på den sårade sonens panna. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
