Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Materialist. Ateist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
424
MATERIALIST. ATEIST. 424
jag gifte mig med min hustru, med hvilken jag alltid lefvat
ett lyckligt samlif.» — »Jag vidhåller mitt påstående», sade
prästmannen. »Ni blef aldrig gift med den kvinna, hvilken
ni nu lefver tillsamman med. För tjugo år sedan må det
vara, att två personer, som buro ert och er frus namn, gingo
till altaret och där vigdes, men dessa två personer hafva
enligt ert eget påstående numera icke det minsta kvar af
sina dåvarande kroppar, hvilka ju sedan dess hafva snart
förändrats icke mindre än tre gånger. Häraf följer alltså,
att ni nu lefver i ett otillåtet förhållande med en kvinna,
som ni kallar er hustru. Ty det är ju icke vid henne utan
vid en annan varelse, som ni blifvit vigd?» — Nu fick
prästen åhörarna på sin sida, och under deras högljudda bifall
måste materialisten bekänna, att han blifvit öfvervunnen
med sina egna vapen.
En förödmjukad materialist. — Den fromme Samuel
Vankraft företog en gång en resa i norra Amerika, vid
hvilket tillfälle han skulle färdas öfver en sjö. Ombord på
fartyget råkade han en man vid namn Volney, hvilken för sina
materialistiska åsikter vunnit en sorglig ryktbarhet.
Plötsligt uppstod en häftig storm, som hotade de resande med
undergång. Män och kvinnor skreko af ångest och
förtviflan; likväl fanns ingen, som uppförde sig vansinnigare än
Volney. Han knäföll för kaptenen och besvor honom att
enligt löfte lyckligt och väl sätta honom i land. Då allt
hopp var förbi, ropade han med utsträckta armar och
gnistrande ögon: »Min Gud, min Gud, hvad skall jag göra?
Hvad skall jag taga mig till?» Förvånad öfver detta utrop,
tilltalade Vankraft honom på följande sätt: »Hvad menar
ni, herr Volney? Nu har ni ju en Gud!» — »Ack ja, visst
har jag det», svarade Volney, helt darrande. — När
fartyget liksom genom ett underverk slutligen anlände till
bestämd ort, blef Volneys uppförande snart kändt. Men långt
ifrån att komma på bättre tankar, blygdes han till den
grad öfver sin svaghet, såsom han kallade sitt antagande
af Guds tillvaro, att han på länge ej vågade offentligen visa
sig i Filadelfia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
