Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRIG.
327
— Under tysk-franska kriget 1870—1871 stupade 136,000
och sårades 143,000 fransmän mot 40,000 och 85,000 tyskar.
Tyskarna eröfrade 107 fanor och standar, 1,915 fältkanoner,
5,500 större kanoner, 855,000 gevär och 16,000 hästar. Kriget
kostade Frankrike 10 milliarder kronor.
Gustaf II Adolfs fanor. — På Gustaf II Adolfs fanor
stod med gyllene bokstäfver: »Är Gud för oss, hvem kan
vara emot oss?» (Rom. 8: 31).
Från tysk-franska kriget. — När jag — så berättar
regementspastor d:r v. Bodelschwingh — år 1870 den 14 aug.
stod framför Metz, ägde en häftig kamp rum, hvarunder på
två timmar icke mindre än 1,350 krigare lågo sårade i sitt
blod. En seger vanns i alla fall, och käjsaren tackade
generalen, som med sin här bidragit härtill. Då frågade jag:
»Herr general, få vi sjunga en tacksägelsesång?» — »Nej, icke
ännu», svarade han, »slaktningen var för blodig, vi vilja
hellre sjunga som hittills: ’Ack Herre Jesu Krist, din nåd låt
oss städs röna!’» — Under hvar och en af de följande
märkvärdiga dagarna, den 15, 17 och 18 augusti, hvarunder nya
segrar vunnos, frågade jag om aftnarna: »Herr general, skola
vi icke ännu sjunga: ’Nu tackar Gud allt folk’?» Men hvarje
gång svarade han: »Ack nej, icke ännu, det är för mycken
tåresäd spilld. Vi vilja hellre sjunga vår gamla sång: ’Ack
Herre Jesu Krist, din nåd låt oss städs röna!’» Först sedan
vi efter kapitulationen 27—29 oktober tågat in i den
uthungrade staden, sade generalen: »Den som nu icke inser,
att denna stad icke fallit ensamt genom människoklokhet ocli
människoförstånd, den måste vara blind. Nu sjunga vi: ’Nu
tackar Gud allt folk’.»
De plundrande husarerna. — Under det första
schle-siska kriget närmade sig en gång en skara fientliga husarer
en by för att plundra. Vid underrättelsen härom blefvo
invånarna mycket förfärade, och i sin ångest lupo de alla från
hus och gård medtagande det dyrbaraste, som de i hast
kunde sammanrafsa, samt sökte gömma sig det bästa en hvar
förmådde. Prästen i byn var den ende husfader, som
stannade kvar och afbidade fiendernas ankomst. Då husarerna
med dragna sablar kommo rusande fram emot prästgården,
ställde sig prästen midt framför dem i dörren, bjöd dem vänligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
