- Project Runeberg -  De bibliska hufvudbegreppen /
256

(1909) [MARC] Author: Hans Nilson With: Carl Norrby, August Rodemeyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjälp. Hjälpa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

256

HJÄLP. HJÄLPA.

Klippan och stegen. — Norr om Skotland ligger en
ö, som heter Bressay. Hon tillhör Shetlandsöarna, och
hennes stränder äro mycket klippiga. På Bressays sydkust
finnes ett skifferbrott. Arbetarna här måste förmedelst en
stege stiga ner för de branta klipporna. En afton bröt en
häftig storm lös, hvilken hastigt dref arbetarna att begifva
sig från platsen, hvarvid de glömde att draga upp stegen
efter sig. Natten var ovanligt stormig och mörk. Ett
fartyg, som kämpade med vågorna, blef väderdrifvet till
närheten af ön. Besättningen varsnade med förskräckelse de
hvita bränningarna, där vågorna slogo mot klipporna. De
insågo, att deras fartyg skulle söndersplitras, ifall det
strandade här. Men den rasande stormen dref dem allt närmare.
Störtsjöarna slogo öfver skeppet, fyllde kajutan med vatten,
så att kaptenens fru och barn drunknade i densamma.
Matroserna klättrade upp i masterna. Arma människor! deras
läge syntes vara alldeles hopplöst. De voro prisgifna åt de
brusande vindarna och det skummande och fräsande hafvet.
De gåfvo sig själfva redan förlorade. Det är naturligt, att
i detta ögonblick af djupaste ångest mången bön och många
rop stego upp till himmelen. De stackars sjömännen sågo
ju alla döden framför sig. Uppe på klipporna skulle de
vara i säkerhet, men huru komma dit upp, om fartyget
strandade vid deras fot! — Men i samma ögonblick skeppet
stötte på grund alldeles vid klippan, förvandlades deras
ångest i glädje. Alldeles i närheten vid den lodräta
klippväggen sågo de en stege. Det syntes som om densamma
blifvit ditställd för deras räkning. Skyndsamt lämnade de
nu tackelverket, togo sig fram till stegen och uppnådde på
densamma lyckligt och välbehållna klippspetsen. Fartyget
söndersplittrades så hastigt, att man om morgonen icke kunde
se ett spår af detsamma. Hvilken underbar räddning för
dessa sjömän! — Vi kunna hämta en viktig lärdom af denna
klippa och stegen. Vi äro alla i ett liknande läge, hvari
dessa sjömän befunno sig. Äfven vi slungas hit och dit af
ett rasande haf och löpa ständigt fara att gå förlorade. Vi
hafva orsak att ropa: »Heri’e hjälp oss, vi förgås!» Och på
hvilket sätt har Gud sörjt för vår räddning? Genom en
klippa, evighetens klippa Jesus Kristus. Om vi komma upp
på denna klippa, äro vi räddade. Kristus är en klippfast
grund, i honom är starkhet, i honom finnes fullkomlig säker-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:26:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dbhb/0256.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free