Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förtviflan - Förtörna. Uppreta - Föräldralös. Faderlös
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210 FÖTVIFLAN. FÖRÄLDRALÖS. FADERLÖS.
häftigt: »Jag ser himmelen öppen och Guds son stående på
Fadrens högra hand, men icke såsom en förebedjare utan
såsom en anklagare, därför att jag förnekat honom!» Härpå
ryckte han skyndsamt från väggen en dolk, hvilken han
stötte i sitt hjärta, så att döden genast följde.
Bot för förtviflade hjärtan. — En rik köpman hade
en enda liten son, för hvilken han arbetade och samlade.
Hans son skulle blifva en rik man och njuta allt, hvad
rikedomen kunde erbjuda. Men döden kom oförmodadt och tog
bort den älskade sonen. Hans fader var förtviflad och ville
icke emottaga någon tröst. En troende man uppsökte
honom och talade om Guds kärlek. Men den förtviflade
mannen afbröt honom c ch sade: »Ni säger, att Gud är kärleken.
Vore han det, huru kunde han då taga ifrån ’mig mitt enda
barn?» Den troende sade: »Detta vill jag belysa för er
genom en enkel bild: En herde, som hade stor omsorg om
sina får, hade åt dem uppfört ett präktigt hus, försedt med
allt, hvad som är behöfligt för ett fårs välbefinnande. Då
allt var i ordning, sökte han att föra dem in i huset. Men
till hans förvåning ville de icke. Han försökte på många
sätt, men förgäfves, tills han samlade i hop de små lammen
och bar in några af dem i huset. Och se, då följde alla
mödrarna efter. Så, min vän, har Gud beredt åt er ett
härligt hem, en lugn fristad i Jesu famn, men ni ville icke
skynda dit in. Alla hans försök med er voro fruktlösa. Men
nu, då han tagit er gosse ifrån er upp till sig, vill ni icke
då följa efter? Vill ni icke gifva ert hjärta åt Herren Jesus?»
Den troende mannen såg den bedröfvade fadren i ansiktet
med en ömt frågande blick. JJtan att säga ett ord föll denne
på sina knän. Den troende bad. Och då de uppstego från
bönen, låg det saliga ljuset af Guds frid utbredt öfver den
förut förtviflade mannens ansikte. Kristus, Frälsaren, hade
fått den tomma platsen i hans hjärta och uppfyllde det med
sin dyra frid, för hvilken all förtviflan måste vika.
Förtörna. Uppreta. (Se vrede.)
Föräldralös. Faderlös.
Bibelställen: 2 Mos. 22: 22, 23. 5. Mos 10: 18; 27: 19. Ps. 10: 14; 68: 6;
82: 3; 146: 9. Jer. 7: 6, 7. Kl. 5: 3. Sak. 7: 10. Joh. 14: 18. Jak.
1: 27.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
