Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fridsam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
FRIDSAM.
beledsagad af tvenne officerare. Den unge mannen sprang
fram till marskalken och spottade honom till stor förvåning
för de närstående i ansiktet. Man kan göra sig en
föreställning om straffbarheten och storleken af detta nedriga
angrepp, när man besinnar, att det skedde mot en af
Frankrikes marskalkar och en af Europas i alla tider störste
generaler. Marskalkens ögon gnistrade och han grep fatt i
sitt svärd, hvilket han till liälftan blottade, då han till de
närståendes stora förvåning åter stack det i skidan och
tilltalade sedan den unge officern, i det han tog upp sin
näsduk ur fickan: »Unge man, kunde jag borttorka ert blod
från mitt samvete med samma lätthet och lugn, som jag
borttager ert spott från mitt ansikte, så skulle jag
genomborra er på stället. Dock, gå nu er väg!» — Marskalken
drog sig undan. Men officern, i första stunden alldeles
förvånad, gaf sig ingen ro, förrän han erhållit marskalkens
förlåtelse. Turenne blef sedan hans beskyddare. Och med
en sådan förebild för sina ögon blef den unge officern efteråt
i ära nästan jämnbördig med Turenne.
En hastigt sliten tvist. — »Broder», sade en, »vi vilja
också en gång tvista med hvarandra liksom andra människor.»
— »Jag vet inte huru vi i så fall skola bära oss åt», sade
den andre. — »Det är ingen konst», fortsatte den förste, »jag
lägger här en sten emellan oss och säger: Stenen är min!
Men då säger du: Nej, det är min sten,— så går det till att
få en träta i gång.» Stenen lades fram. »Stenen är min»,
sade den förste. — »Det tror jag icke, den är allt min.» —
»Är det din sten, så tag honom!» sade don andre. Och så
fick denna strid ett slut. — Men tyvärr har väl den där
gamle brodern icke vidare många bröder kvar. Hans släkt
synes vara på väg att alldeles dö ut.
Den fridsamma systern. — Flera syskon lekte en dag
med hvarandra i hvardagsrummet. Modern kom in med
många sköna äpplen och utdelade dem bland barnen.
Kristina, den äldsta bland syskonen, fick ett stort äpple och den
lille Fritz ett litet. Men han var icke nöjd därmed utan
började göra sura miner. Då Kristina såg det, sade hon till
sin lille broder: »Fritz, mitt äpple är för stort för mig, ska’
vi byta?» Fritz var glad åt bytet och såg icke längre
sur-mulen ut. Han började glad i hågen äta af sitt stora äpple,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
