Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fiende. Fiendskap. Ovän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144 FIENDE. FIENDSKAP. Q VÄN.
sina väl tio gånger lappade kläder och sin sorgsna uppsyn
till skolan. Han kommer att få lida mycken smälek af en
del elaka gossar, och jag beklagar honom mycket. Jag vet,
att han icke uppfört sig väl emot dig, men om du vill göra
ett försök att älska din ovän, så har du nu det bästa
tillfälle.» När Josef kom in i skolsalen, såg han Edvard sitta
längst ner i rummet på de nyintagnas bänk. Ett antal elaka
gossar kastade hånande blickar och ord öfver till honom,
där lian satt med nedslagna ögon och mycket illa till mods.
Josef såg genast alltsammans, led däraf och hans hjärta
längtade efter att få visa Edvard sin goda vilja. Men huru?
Hvad kunde han göra just nu? Då föll hans blick på en
ros, som hans moder på morgonen stuckit i hans knapphål.
Det var icke mycket, blott en blomma, men det visade hans
goda vilja. Hastigt gick han bort till den andra ändan af
salen och lade tigande den vackra rosen i Edvards hand,
ty hans hjärta var för fullt för att han skulle kunna säga
ett ord, och därpå gick han tillbaka på sin plats. Han hann
likväl att se Edvards förvånade min och höra honom säga:
»Detta hade jag dock minst väntat af dig Josef, men duskall
aldrig behöfva ångra det.» — Josef kände sig
utomordentligt lycklig öfver att han gjort det, som Jesus ålagt honom
att göra. Han och Edvard blefvo de såtaste vänner, och
det för lifstiden.
Älsken edra ovänner. — En hedning kom en söndag
för första gången af en händelse att besöka en missionärs
gudstjänst. Missionären talade om kärleken till fiender. Men
under följande sammankomster såg han icke vidare till
hedningen, något som oroade honom icke så litet. Efter en tid
mötte han dock hedningen och frågade honom, hvarför han
icke mera kom till gudstjänsten. Hedningen svarade: »Då
jag var där, talade ni om kärleken till ovänner, men nu
har jag så många fiender, att det kräfver lång tid, innan
jag kommer till rätta med alla. Isynnerhet är det en fiende
som är förfärligt hård, och som icke vill försona sig med
mig. Så snart jag kommit på det klara med honom,
kommer jag åter att besöka edra gudstjänster?» — Denne
hedning menade alltså, att han genast skulle omsätta i sitt lif
hvad han hört, och att han först då kunde mottaga nya san-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
