Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Diakon. Diakonissa - Djurplågeri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
DIAKON. DIAKONISSA. DJURPLÅGERI.
draga in hennes förmögenhet. Men hade han trott sig
därmed straffa henne på ett kännbart sätt, så bedrog han sig.
Hon sade till honom: »I hafven, o herre, emot eder ödmjuka
tjänarinna bevisat icke blott en suveräns godhet och vishet,
utan äfven en biskops, då I befriat eder tjänarinna från att
bära den tunga bördan af mina ägodelar och därmed gjort
mig kvitt mycken sorg och oro, som nödvändigheten att väl
bruka dem skulle hafva förorsakat mig. Om ett beder jag
dock, och I skullen föröka min glädje, ifall I uppfyllen min
begäran: ’Gifven befallning om att utdela allt till de
fattiga och till kyrkkassor’. Jag skall nu för min del icke mera
behöfva att frestas till fåfänga genom mina rikedomar ocli
genom deras utdelning.»
En innehållsrik fråga och ett kort svar. — Den
bekante katolske biskopen Frans af Sales, stiftaren af en efter
honom benämnd och synnerligast i Frankrike utbredd
kvinnlig orden, salesianskornas orden, hvars medlemmar skulle
tjänstgöra som sjuksköterskor, tillfrågades en gång af en
syster: »Ers högvördighet, huru skall jag kunna komma till
fullkomligheten?» Det korta svaret blef: »Du måste städse
vandra inför Guds ögon, alltid vara glad och tillreds, men
aldrig göra något förhastadt!»
Djurplågeri.
Bibelställen: 5 Mos. 25: 4. Ps. 50: 10, 11. Ordspr. 12: 10.
Ordspråk: Djuren äro också vår Herres matgäster.
En djurplågares bekännelse. — »Hade min fader agat
mig, när jag stack ut ögonen på små fåglar», sade en
mördare på vägen till afrättsplatsen, »så hade jag nu icke
behöft dö på galgbacken.»
En djurplågares straff. — Gud ser till de plågade
djurens nöd och är deras hämnare, hvilket du kan erfara af
följande sannfärdiga berättelse. I en familj, bosatt i staden
P., funnos fem stumma barn, af hvilka icke något kunde
tala ett ord med sina föräldrar eller syskon, icke något af
dem kunde nämna faders- eller modersnamnet eller såsom
andra barn sjunga och jollra. Huru beklagansvärda voro
icke dessa stackars barn! Hvilken smärta för föräldrarna!
Gud skänkte dem emellertid ännu ett barn, det sjätte, och då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
