Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Belöning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BELÖNING.
63
han vaka, så vakade han, skulle han slåss, så slogs han,
skulle han marschera, så gjorde han det, allting plikttroget
och efter bestämda order. Men hur han än hoppades och
spejade, konungens öga fann honom icke, korset uteblef.
Kamraterna, för hvilka han omtalat konungens löfte, retade
honom och frågade, hvar korset blifvit af. De hånade hans
dåraktiga hopp och menade, att han aldrig skulle få det,
allt vore glömdt. Han gick lugnt ur vägen för dem, alltjämt
görande sin plikt. Han kämpade midt i kulregnet bland
fallande granater. Han skydde hvarken död eller sår, det
gällde för honom att dö eller få korset. Men förgäfves! Han
stred i ledet bland den stora massan. Konungen såg honom
icke. Korset lät alltjämt vänta på sig. — Slutligen efter
tålmodig bidan och väntan föll konungens öga i ett oväntadt
ögonblick på honom, men icke under den heta drabbningen
och i krutröken utan under en mödosam marsch genom öde
liggande landsträckor. Konungen tog då sitt eget kors från
bröstet och räckte det framför alla kamraterna åt
grenadjä-ren och sade: — »Se där, gamle gosse, tag där han korset,
som jag lofvat hononf! Det har väl icke blifvit honom mindre
värdt därför, att han fått vänta, tänker jag!» — Vi hafva
en konung, som är alla herrars Herre och alla konungars
konung. Han har äfven lofvat dig något, om du är honom
trogen, kämpa och trösta dig med troget, tappert hjärta
öfver alla kropps- och själssår. Men tro icke att detta är
det värsta! Att lära sig att vänta och därunder troget
uppfylla sina plikter, det är pröfvostenen, genom hvilken Gud
pröfvar, om han kan gifva dig korset. Det stilla, vänliga
fördragandet af de små dagliga och stundliga
besvärligheterna, af de små nålstyngen i lifvet — det villiga trogna
uppfyllandet af de obetydliga, men alltid återkommande ålig.
gandena, för hvilka ingen tackar dig, hvilka ingen synes ge
akt på — det saktmodiga fördragandet och mottagandet af
allehanda förödmjukelser och ovänligheter af andra, mot
hvilka man icke kämpar, för hvilka man icke kan freda sig
utan att öfverträda kärlekens bud — allt detta och hvarje
sak häraf är tusen gånger svårare än att vara tapper i den
stora striden, där världen ser och — beundrar oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
