Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Afsked. Skiljas hädan. Bryta upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AFLÖSNING. AFSKED. SKILJAS HÄDAN. BE YTA UPP. 15
dra hos din moder inför Guds tron?» Detta träffade sonens
skuldtyngda samvete. Under gråt föll han ner på sina knän
och ropade: »Jag har syndat, jag är icke värd att kallas
din son. Förlåt mig, på det jag må få förlåtelse äfven af
Gud. Och jag lofvar att från i dag börja lefva ett annat
lif.» Fadren såg ut som förklarad, lade välsignande sina
händer på sonens hufvud och skildes så liädan. Fadrens död
blef verkligen också sonens lif.
Den kloke narren. — Det var i forna tider mycket
vanligt, att konungar, furstar och andra rika och förnäma
personer höllo sig så kallade »hofnarrar», hvilka med sina
rättfram utsagda ord och löjliga infäll skulle bidraga till
munterheten. Dessa narrar sade ofta med skämtsamma ord
sina herrar sådana sanningar, som ingen annan vågade göra,
hvadan det hände att fursten fick skarpare lärdomar af sin
hofnarr än af sin hofpräst. En gång hade en förnäm man
lämnat sin narr en käpp med befallning, att han skulle
behålla den, tills han träffade någon, som vore en ännu större
narr. — Någon tid därefter blef den förnäme herren sjuk, och
det visade sig snart att sjukdomen var dödlig. Narren kom
för att se till sin sjuke herre, hvarvid denne yttrade, att
han snart skulle lämna honom. »Och hvart skall du då taga
vägen?» frågade narren. »Till en annan värld», blef svaret.
»Och när skall du komma tillbaka», frågade narren
ytterligare, »blir det om en månad?» — »Nej.» — »Blir det om
ett år?» — »Nej.» — »Nå, när blir det då?» — »Aldrig.»
— »Aldrig? Men hvilka förberedelser har du då träffat för
att kunna hafva det godt, dit du nu kommer, och där du
alltid skall stanna?» — Den förnäme mannen svarade:
»Alldeles inga.» -— »Är det möjligt», återtog narren; —- »du går
bort för beständigt till ett ställe, därifrån du aldrig kan
återkomma, och du har icke bekymrat dig om, huru du där
skall få det. Se här, nådige herre, tag igen din käpp, som
du gaf mig; du är en större narr än jag, ty till så stor
dårskap har jag ännu icke gjort mig skyldig.» — I sanning en
allvarsam predikan. Och dock huru väl behöflig för de
flesta af jordens herrar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
