Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LXII. Ett ljus lyser på min väg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ioi 66
Då julen nu kom utan att Agnes gifvit mig något
förtroende, började jag tungt tryckas af en aning,
som flera gånger uppstigit inom mig. Jag undrade
nämligen om hon hade en förnimmelse af hur det
$tod till med mig och hölls tillbaka af fruktan för att
vålla mig smärta. Om det förhöll sig så, var min
uppoffring ingenting värd, min mest påtagliga plikt
mot henne ouppfylld, och hvarje lumpen handling
jag ryggat tillbaka för, gjorde jag mig då stundligen
skyldig till. Jag beslöt att med det första få detta
fullt klart och att, om en sådan skranka stod mellan
oss, genast slå ned den med beslutsam hand.
Det var — jag har minsann grundade skäl att
minnas detl — en kall, bister vinterdag. Det hade snöat
för några timmar sedan och snön låg icke djup,
men hårdt tillfrusen på marken. På hafvet nedanför
mitt fönster blåste en sträf vind från nordan. Jag
hade tänkt mig den svepande öfver det schweiziska
landskapets snöfjäll, då otillgängliga för hvarje
människovarelses fot, och undrat hvilketdera som var det
ödsligaste, dessa ensliga trakter eller det öfvergifna
hafvet.
»Tänker du rida i dag, Trot ?» sade min tant,
som stuckit in hufvudet genom dörren.
»Ja», svarade jag. »Jag ämnar mig till
Canterbury. Det ar skönt väder för en ridt i dag.»
»Måtte din häst tycka detsamma», sade min tant.
»Nu står han därute och hänger hufvudet och slokar
öronen, som om han ansåg det trefligare inne i stallet.»
Jag vill anmärka, att min tant gifvit min häst
tillträde till den förbjudna marken, men hon var
fortfarande lika obeveklig i fråga om åsnorna.
»Han kryar nog upp sig snart», sade jag.
»Ridten gör i alla händelser hans herre godt»,
anmärkte min tant och såg på papperen, som lågo
på bordet. »Barn, barn, här tillbringar du många
timmar 1 Den tiden då jag läste böcker, tänkte jag
aldrig på, hur arbetsamt det var att skrifva dem.»
»Ibland är det arbetsamt nog att läsa dem», sva-»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
