- Project Runeberg -  David Copperfield /
986

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LV. Storm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

986

båten för en timme sedan blifvit raskt bemannad
men intet kunnat uträtta, och att som ingen karl
var nog vanvettig att försöka vada ut med en lina
och på så sätt åstadkomma förbindelse med stranden,
återstod ingenting att försöka; men just då märkte
jag, att folkmassan sattes i rörelse af någonting nytt,
såg den dela sig och Ham bana sig väg till dess
främsta led.

Jag sprang fram till honom — möjligen för att
besvärja äfven honom att hjälpa . Men hur förryckt
jag än var till följd af den för mig så nya pch
förfärliga synen, väcktes jag till insikt om hans fara
af hans beslutsamma ansikte och hans blick utåt
hafvet — alldeles samma blick, som jag mindes i
sammanhang med den där morgonen efter Emilys
flykt. Jag höll honom med båda armarna tillbaka
och besvor de sjömän, jag nyss talat med, att inte
lyssna till honom, inte begå mord, inte låta honom
gå ett enda steg längre.

Ännu ett anskri höjdes på stranden, och då vi
vände ,oss åt vraket, sågo vi det grymma seglet
piska bort den nedre af de båda männen och liksom
triumferande flyga upp ,och angripa den smidiga
gestalt, som nu var ensam på masten. Inför en sådan
syn och mot en beslutsamhet sådan som denne lugnt
förtviflades, ßom sedan Jäinge ledt halfva antalet af
de tillstädesvarande, hade jag med samma hopp om
framgång kunnat anropa stormen. »Master Davy»,
sade han och fattade frimodigt mina båda händer,
»är min stund kommen, så är den kommen, hvarom
icke;, så bidar jag den. Må Herren välsigna er,
må han välsigna oss alla! Kamrater hjälp mig
att bli klar! Nu ger jag mig af!»

Man .drog migf, men icke ovänligt, ett stycke
därifrån, ,där folket omringade mig under förklaring,
att han nödvändigt ville begifva sig ditut, med eller
utan hjälp, och att jag endast skulle hindra de
åtgärder som vidtogos för hans säkerhet, om jag oroade
idem som hade därmed att skaffa. Jag vet inte
hvad jag svarade eller hvad de vidare sade, men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0988.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free