Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LV. Storm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
983
kastade på mig kläderna och gick utför trappan. I
det stora köket, där jag] dunkelt skönjde skinkorna
och lökknipporna,, som hängde ned från bjälkarna,
sutto de vakande i olika ställningar kring ett bord,
med afsikt flyttadt så långt som möjligt från den stora
skorstenen till närheten af dörren. En vacker ung
flicka, som stoppat för öronen med förklädet och satt
och stirrade på dörren, skrek högt då jag kom in,
ty hon tog mig för ett spöke. De andra hade dock
mera besinning och voro glada åt en tillökning i
sällskapet. En af karlarna frågade mig, med
anledning af det ämne de afhandlat ,fbm jag trodde,
att de omkomna besättningarnas själar voro ute i
stormen.
Jag antar, att jag stannade ett par timmar
därnere. En gång öppnade jag porten och tittade [ut
på den tomma gatan. Sanden, tången och skummet
yrde förbi, och jag måste ropa på hjälp för att få
igen porten och kunna stänga den.
Ett dystert mörker radde i mitt ensliga rum, när
jag till sist återvände dit; men nu var jag trött,
och sedan jag lagt mig för andra gången föll jag —
som från ett torn i ett svalg — i en djupi sömn.
Jag har ett intryck af att det, fastan jag drömde att
jag var annorstädes och upplefde en mångfald af
växlande scener, dock alltid blåste i min dröm. Till
sist förlorade jag likväl äfven denna svaga anknytning
till verkligheten och var i sällskap med ett par kära
vänner — hvilka minnes jag icke — i färd med att
vid kanonernas jdunder belägra en stor stad.
Kanondundret var så starkt och uthålligt, att jag
inte kunde höra något som jag ville höra, förrän jag
gjorde ett kraftigt bemödande — och vaknade. Det
var full dager — klockan var åtta eller nio; stormen
rasade i stället för batterierna, och någon knackade
på min dörr och ropade åt mig.
»Hvad är det?» skrek jag.
»Ett skepp har förlist! Alldeles här intill!»
Jag sprang ur sängen och frågade hvad det var
för ett skepp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
