Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LI. Början af en längre resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
902
skulle gå till Livorno och därifrån till Frankrike.
Hon hade litet pengar, men det var helt obetydligt
de ville ta emot för allt hvad de gjort. Det gläder
mig! nästan, fastän de voro så fattiga. Hvad de gjort
iäir förvaradt där, hvarest hvarken rost eller mal
fördärfva och där tjufvar icke bryta sig in och stjäla
det. Master Davy, det har bestånd längre än alla
världens skatter !
Emly kom till Frankrike och tog tjänst som
upp-passerska åt resande damer på ett värdshus vid
hamnen. Dit kom ha,n en dag, den där ormen. — Måtte
han aldrig komma i min närhet! Jag vet inte hvad
|ondt jag inte då kunde göra honom. — Hon fick se
honom, innan han sett henne, hennes forna fruktan
och förtviflan kom tillbaka, och hon flydde för den
luft han andades. Hon for till England och steg i
land i Dover.
Jag vet inte riktigt», sade mr. Peggotty, »när det
var, som modet började svika henne, men under
resan till England hade hon hela tiden tänkt att bege
sig till sitt kära hem. Det första hon kom till
England, vände hon sitt ansikte åt det hållet. Men
fruktan för att inte kunna få förlåtelse, fruktan för att
bli utpekad, fruktan för att någon af oss dött, sedan
hon begaf sig af, fruktan för allt möjligt fick makt
med henne och höll henne liksom med våld tillbaka,
då hon var på vägen. ’Morbror, morbror’, säger hon
till mig, ’fruktan för att inte vara värd att göra hvad
mitt sargade, blödande bröst trånade efter, var den
förfärligaste af ’all fruktan! Jag vände om då mitt
hjärta var fullt af bön om att jag måtte få krypa fram
till den gamla tröskeln om natten, kyssa den, lägga
mitt syndiga ansikte mot den och finnas död där på
morgonen.’
Hon kbm», sade mr. Peggotty och sänkte rösten
till en bäfvande hviskning, »hon kom till London.
Hon, som aldrig i sitt lif varit där — ensam — utan
en penny — ung — så vacker — kom till London,.
Nästan i samma minut som hon kom hit så ensam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
