Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLVIII. Husliga förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
inte kan afvisa, och ibland gör den mig mycket orolig.
Det var allt jag! ville säga. Var nu inte barnslig,
Dora!»
Det dröjde länge, innan Dora ville tillåta mig att
taga bort näsduken. Hon satt och snyftade med
den for ögonen och! mumlade, att om jag var orolig,
hvarför hade jag då gått och gift mig ? Hvarför hade
jagi inte sagt, om det till och med varit så sent som
dagen före vigseln, att jag visste, att jag sk;ulle bli
orolig och helst ville låta bli? Om jag inte kunde
tåla henne, hvarför skickade jag då henne inte till
hennes fastrar i Putney eller till Julia Mills i Indien?
Julia skulle gärna ta emot henne och inte säga, att
hon var lik en deporterad betjäntpojke. Någonting!
sådant hade Julia aldrig sagt. Dora var med ett ord
mycket bedröfvad och bedröfvade mig till den grad
genom sitt beteende, att jag insåg, att det tjänade
till intet att förnya ett försök i den vägen, ens under
den mildaste form, utan att jag måste börja på ett
annat satt.
Hur skulle jag då gå till väga? »Odla hennes;
förstånd»? Det uttrycket begagnades mycket och lät
ganska lofvande och vackert. Jag beslöt att odla
Doras förstånd.
Jag började genast. Då Dora var barnslig, och
jag oändligt gärna skulle ha satt mig in i hennes
stämning, försökte jag att vara allvarsam och gjorde
henne förlägen och mig själf med. Jag talade med
henne i ämnen, som upptogo mina tankar; jag läste
Shakespeare för henne — och tråkade ut henne
all-|deles förskräckligt. Jag tog för vana att liksom
tillfälligtvis meddela henne små fragment af nyttiga
kunskaper och sunda åsikter — men då jag kom fram
med dem, ryggade hon tillbaka, som om jag affyrat
några pistolskott. Hur omärkligt och’ naturligt jag
än sökte gå till väga, då jag odlade min lilla hustrus
förstånd, kunde jag icke undgå att se, att h!on alltid
hade en instinktlik förnimmelse af hvad jag åsyftade
och att hon då blef ett rof för de lifligaste farhågor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
