- Project Runeberg -  David Copperfield /
817

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLV. Mr. Dick uppfyller min tants förutsägelse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Si;

— min aflidne faders vän — som jag alltid höll
mycket af. Jag kan inte minnas något, som jag vet,
utan att minnas honom. Han nedlade i min själ dess
första skatter och satte sin prägel på dem alla. För
mig hade de nog aldrig fått samma goda betydelse^
om jag inte mottagit dem af hans händer.»

»Det är, som om hennes mor varit ingenting!»
utbrast mrs. Markleham.

»Säg inte så, mamma», sade Annie, »men jag
beskrifver honom sådan han var. Det måste jag göra.
Under min uppväxt intog han alltjämt samma plats.
Jag var stolt öfver att han intresserade sig för mig
och jag var djupt, ömt och tacksamt fäst vid honom.
Jag såg upp till honom, jag har svårt att beskrifva på
hvad sätt — som till en far, en ledare, en man, hvars
beröm var mig kärare än allt annat beröm, som till en
på hvilken jag kunnat lita och tro, om jag också tviflat
på hela världen i öfrigt. Du vet, mamma, hur ung
och oerfaren jag var, då du helt plötsligt framställde
honom för mig i egenskap af friare.»

»Ja, det måtte jag väl minst femtio gånger ha talat
om för alla här i rummet!» sade mrs. Markleham.

(»Nå, så tig då, för Guds skull, och nämn det aldrig
mer!» mumlade min tant.)

»Det var en så stor förändring, en så stor förlust,
tänkte jag först», sade Annie, bibehållande samma blick
och ton, »att jag blef orolig och ängslig. Jag var ju så
ung, (och när en så stor förändring inträdde i det
förhållande jag så länge stått i till honom, tror jag, att det
bedröfvade mig. Men han kunde aldrig åter bli, hvad
han varit förr, i förhållande till mig. Jag var stolt,
att han ansåg mig honom värdig, och så gifte vi
oss.»

»— I St. Alphagej-kyrkan i Canterbury», Anmärkte
mrs. Markleham.»

(»Förb.-de kvinna!» sade min tant. »Att hon inte
kan tiga!»)

»Aldrig tänkte jag», fortfor Annie med starkare
färg på kinden, »aldrig tänkte jag på de världsliga
fördelar mitt giftermål skulle ha med sig. Mitt unga
52. — Dickens, David Cofifierficld.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0819.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free