Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLI. Doras fastrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
735
och synnerligen i en obehaglig ställning, som icke
förbättrades af att vi alla tydligt hörde Jip skälla till
två gånger och bli nedtystad,
»Mr. Copperfield!» sade systern med brefvet.
Jag förmodar, att jag bugade mig — någonting
var det jag gjorde — och jag var idel öra, då den
andra systern föll in med följande ord:
»Min syster Lavinia, som är förtrogen med saker
af denna natur, har åtagit sig att utveckla hvad vi anse
mest ägnadt att befordra båda parternas lycka.»
Jag upptäckte sedan, att miss Lavinia var en
auktoritet i hjärteangelägenheter på grund af att det
fordom funnits en viss mr. Pidger, som spelade
fem-poängs whist och troddes ha varit förälskad i henne.
För min del tror jag, att detta blott var ett löst
antagande och att mr. Pidger varit fullkomligt
oskyldig till dessa känslor, åt hvilka han, efter hvad jag
sedan fick höra, aldrig gifvit något slags uttryck.
Både miss Lavinia och miss Clarissa hade
emellertid fått för sig, att han skulle ha förklarat sin ömma
låga, om han icke i sin ungdom — vid omkring
sextio år — drabbats af en förtidig död till följd af
att han först förtärt mera spirituösa än han tålt och
sedan gått till öfverdrift, då han sökt bot i att kolka
i sig Bathvatten. De misstänkte nog innerst, att han
dött af hemlig kärlek, ehuru jag måste erkänna, att
det i huset fanns ett oljefärgsporträtt af honom med
en purpurröd näsa, som troligen aldrig tärts af någon
hemlig sorg.
»Vi vilja inte», sade miss Lavinia, »inlåta oss på
denna saks förhistoria. Den är utplånad till följd af
vår bror Francis* död.»
»Vi hade inte», sade miss Clarissa, »haft för vana
att idka något flitigt umgänge med vår bror Francis,
men någon split eller verklig oenighet existerade inte
oss emellan. Francis gick sin egen väg, vi gingo vår.
Vi ansågo det befrämja båda parternas lycka, att det
skulle vara så, och så blef det så.»
Båda systrarna lutade sig litet framåt då de talade,
skakade på hufvudet sedan de slutat och sutto kapp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
