- Project Runeberg -  David Copperfield /
707

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXIX. Wickfield & Heep

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

707

öfvårrocken kunde man ej gärna misstaga sig på.
Jag stannade, och Uriah Heep kom fram till mig.

»Hvad var det?» frågade jag.

»Hvad ni går fort?» sade han. »Jag har
tämligen långa ben, men nog har ni gifvit dem motion.»

»Hvart ämnar ni er ?» frågade jag.

»Jag följer med er, master Copperfield, om ni vill
låta mig njuta af en promenad i sällskap med en
gammal bekant.» Efter att ha sagt detta med en
vridning på kroppen, som kunnat tydas antingen som
inställsam eller hånfull, började han att hålla jämna
steg med mig.

»Uriah», sade jag efter en stunds tystnad så
höflig t jag kunde.

»Master Copperfield!» sade Uriah.

»För att säga sanningen — som jag hoppas inte
skall förnärma er — gick jag ut för att få vara ensam
en stund efter det myckna sällskapandet.»

Han sneglade litet på mig, och så sade han med
sitt vidrigaste grin: »Ni menar mor ?»

»Ja, visst gör jag det», svarade jag.

»Jaså, men ni vet ju, att vi ä’ så ringa», sade han.
»Och medvetna om vår egen ringhet, få vi lof att
vara försiktiga och se till, att vi inte bli
undanknuffade af dem som inte ä’ ringa. All slags list är
tilllåten i kärlek, sir.»

Lyftande båda händerna till jämnhöjd med
hakan, började han sakta gnugga dem och skrattade,
helt lågt. Jag tyckte, att han, så mycket som det var
möjligt för en människa att göra det, liknade en
lurande babian.

»Ni förstår», sade han, under det att han fortfor
att på detta obehagliga sätt frottera sig och skaka
på hufvudet åt mig, »att ni, master Copperfield, är
en mycket farlig rival. Det har ni alltid varit, det vet
ni nog.»

»Är det för min skull ni låter bevaka miss
Wick-field och gör henne till en främling i sitt eget hem?»
sade jag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0709.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free