Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXIX. Wickfield & Heep
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7oi
mig så mycket, att rösten svek mig. Jag satte
händerna för ansiktet och brast i tårar. Detta är
sanning. Hvilka motsägelser och inkonsekvenser som
förefunnos i mitt inre som i så många andras, hur
mycket som kunnat vara annorlunda och bättre, i
hvilken mån jag till min skada varit mitt hjärtat
maning lohörsam, det visste jag inte. Jag visste bara,
att jag menade hvad jag sade, när jag erfor den ro
och frid, som Agnes närhet skänkte mig.
Med sitt stilla systerliga sätt, sina strålande ögon,
sin milda röst och med det ljufva lugn, som gjorde
huset där hon bodde till en helig fristad för mig,
kom hon mig snart att öfvervinna min blödighet och
att tala om för henne hvad som händt sedan vi
träffades sist.
»Och nu har jag ej något mera att tala om,
Agnes», sade jag sedan jag anförtrott henne allt.
»Nu sätter jag min lit till dig.»
»Den får du inte sätta till mig, den måste du sätta
till någon annan», sade Agnes med ett gladt leende.
»Till Dora?» sade jag.
»Naturligtvis.»
»Jag har inte kommit att nämna, bästa Agnes»,
sade jag med en viss förlägenhet, »att det är litet
svårt — jag vill visst inte säga att lita på Dora, ty
hon är typen för ärlighet och sanning — men det
är litet svårt — jag vet verkligen inte hur jag skall
uttrycka mig, Agnes. Hon är en skygg liten varelse,
blir lätt oroad och skrämd. För en tid sedan, innan;
hennes far dog, ansåg jag det rätt att säga henne —
men om du ingenting har emot det, skall jag tala om
för dig alldeles hur det var.»
Och så talade jag om för Agnes hela historien:
— min fattigdomsförklaring, mitt förslag angående
kokboken och räkenskaperna och allt det öfriga.
»Ack, Trotwood!» utbrast hon leende. »Burdus
som vanligt! Du kunde väl ha fattat ett allvarligt
beslut att sträfva framåt i världen utan att för den,j
skull så häftigt taga itu med den skygga, ömma,
oerfarna flickan. Stackars Dora!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
