Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXVII. Litet kallt vatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
670
Efter något begrundande svarade miss Mills :
»Mr. Copperfield, jag vill rent ,ut säga er min
tanke. Själslidanden och pröfningar kunna hos
somliga naturer ersätta åren, och jag skall svara er lika
enkelt och klart som vore jag en abedissa. Jag
anser icke, att förslaget lämpar sig för Dora. Vår kära
lilla Dora är ett naturens älsklingsbarn. Hon är en
varelse af ljus och luft och glädje. Jag erkänner
villigt, att det vore väl om det ginge för sig, men —»
och miss Mills skakade på hufvudet.
Detta sista medgifvande å miss Mills sida gaf mig
mod att fråga henne, om i händelse tillfälle bjöd sig
att draga Doras uppmärksamhet till slika förberedelser
för ett allvarligt lif, hon för Doras skull ville
begagna sig däraf. Miss Mills bejakade frågan så
villigt, att jag vidare hemställde,, om hon skulle vilja
taga kokboken i förvar och, om det någon gång läte
sig göra utan att skrämma Dora, söka förmå henne
att hålla till godo med den. Äfven detta åtog sig
miss Mills, ehuru med föga hopp om framgång.
Och så kom Dora in igen och såg så täck och söt
ut, att jag verkligen betviflade, att hon borde
besväras med någonting så simpelt. Och hon höll så
innerligt af mig och var så förtjusande särskildt då
hon lärde Jip att dansa på bakbenen för att få socker
och låtsade till straff för hans olydnad som om hon
velat hålla hans nos mot den heta tekannan, att jag
kände mig lik ett riktigt odjur, som trängt in i en
liten älf vas rosengård, då jag skrämt henne och
narrat henne att gråta.
Efter teet kom gitarren fram, och Dora sjöng åter
de där vackra franska visorna om hur omöjligt det
var att under några förhållanden låta bli att dansa
tralalala, tralala, och jag kände mig som ett värre
odjur än någonsin.
Blott en enda gång stördes vår glädje, och det
var kort innan jag tog afsked. Miss Mills råkade
nämligen tala om något som skulle ske i morgon;
bittida, och jag nämnde då olyckligtvis, att som jag
nu måste anstranga mig,"■.steg jag upp klockan fem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
