- Project Runeberg -  David Copperfield /
619

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXV. Förstämning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

6ig

djärfva förmodan med samma slags känsla som den,
hvarmed jag upprepat den föregående frågan.

»Lugna dig!» sade min tant. »Jag bara frågar.
Jag vill inte nedsätta henne. Stackars lilla pari Och
så tro ni, att ni äro skapade för hvarandra, och lifvet
står för er som ett uppdukadt kalas, där ni skola
föra en sockersöt tillvaro — inte sant, Tröt ?»

Hion framställde frågan så vänligt, och hennes
halft lekfulla, halft sorgsna uttryck; var så ömt-,, att
jag blef riktigt rörd.

»Vi äro unga och oerfarna, det vet jag nog, tant»,
svarade jag, »och nog är det sant, att vi både säga
och tänka mycket, som kan vara dåraktigt. Men vi älska
hvarandra innerligt, det är jag säker på. Om jag
trodde, att Dora någonsin kunde älska en annan eller
upphöra att älska mig, eller att jag någonsin kunde;
älska någon annan eller upphöra att älska henne,
så vet jag inte hvad jag skulle taga mig till — jag
blef säkert tokig!»

»Ack, Trot», sade min tant i det hon skakade pä
hufvudet med ett allvarligt leende, »blind, blind blind!»

»Vet du, Trot», fortfor min tant efter en kort
paus, »jag känner någon, som trots sitt böjliga sinne
har ett allvar i sitt sätt att älska, som påminner mig
om det stackars barnet. Allvar är just hvad denna
någon måste söka för att själf få stöd och gå framåt.
Djupt, innerligt, trofast allvar.»

»Om tant bara visste, hvilket allvar Dora här!»
utbrast jag.

»O, Trot»„ sade Kon åter, »blind, blind!» och utan
att veta hvarför kände jag, som om en sväfvande,
olycksbringande förlust af eller brist på någonting
öfverskuggat mig likt ett moln.

»Min mening», sade min tant, »är likväl inte att
betaga två unga varelser deras illusion om hvarandra
eller göra dem olyckliga. Ehuru detta är ett
barnsligt tycke mellan en flicka och en yngling, och
sådana tycken mycket ofta — märk väl, jag säger inte
alltid! — gå upp i rök, skola vi dock taga saken på
allvar och hoppas på en lycklig utgång i en ej allt-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0621.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free