Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXII. Början af en lång resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
559
jag följande morgon gick gatorna framåt, hörde jag,
att [människorna stodo utanför portarna till husen
och talade pm det. Många fällde hårda ord om
henne, några om honom, men med afseende på hennes
fosterfar och hennes fästman voro alla af samma
mening. Inom alla samhällsklasser ådagalade man
en aktning för dem i deras olycka, som var full
af mildhet och finkänslighet. Sjömännen drogo sig
undan när dessa båda tidigt på morgonen med
långsamma steg kommo vandrande på stranden, och de
stodo i klungor och talade medlidsamt med hvarandra
om dem.
Det var just på strandbrädden, helt nära hafvet,,
jag träffade på dem. Det hade varit lätt att märka,
att de inte sofvit på hela natten, äfven om Peggotty|
.uraktlåtit att berätta mig, att de suttit alldeles så
som jag lämnat dem ända tills det blef ljusan dag.
De sågo trötta ut, och jag tyckte, att mr. Peggottys
hufvud blifvit mera böjdt på denna enda natt än på
alla de år jag känt honom. Men båda voro de så
allvarsamma och så stilla som hafvet själft, hvilket
låg där vågfritt under en mörk himmel — dock
utsändande ett doft dån, som om det andats under
sin hvila — Och kantadt vid synranden med en
silfver-strimma från den osynliga solen.
»Vi ha talats vid en helan hop, sir», sade mr.
Peggotty till mig, sedan vi alla tre en liten stund
gått bredvid hvarandra under tystnad, »och undrat
hvad vi borde göra och inte göra. Men nu ha vi
kursen klar.»
Jag råkade att se på Ham, som då blickade ;ut
rriot den skymtande ljusstrimman vid horisonten, och
jag greps af en hemsk tanke — inte för att hans ansikte
uttryckte vrede, ty det gjorde det inte; jag minns inte,;
att det hade något annat uttryck än det af fast
beslutsamhet — jag tänkte, att om han någonsin
träffade Steerforth, skulle han döda honom.
»Mitt kall här, sir», sade mr. Peggotty, »är
afslutadt. Nu ämnar jag gå och1 söka m;in —» han,
afbröt sig, men fortfor sedan med fastare röst : »Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
