- Project Runeberg -  David Copperfield /
492

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXVII. Tommy Traddles

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

492

Jag tyckte, att det lugnade henne att hon
åtminstone fick litet i dag. Sedan mannen hotfullt
skakat på hufvudet åt henne, släppte han hennes haka,
tog af locket på sin flaska och hällde den vanliga
kvantiteten i familjekrukan. Och så gick han till
huset bredvid och uppgaf sitt häftiga rop vid nästa
dörr.

»Bor mr. Traddles här ?» frågade jag då.

En hemlighetsfull röst längst bort i gången
svarade ja, och den ungdomliga tjänstflickan upprepade
detta svar.

»Är han hemma?» frågade jag.

Äter afgafs ett jakande svar af den hemlighetsfulla
rösten, åter upprepades det af tjänstflickan. Jag steg
då på och gick enligt tjänstflickans anvisning
uppför trappan, medveten om att då jag passerade dörren
till gårdsrummet, bevakades jag af ett
hemlighetsfullt öga, troligen tillhörigt den hemlighetsfulla röstens
ägare.

Då jag kbm uppför trappan — det var ett
tvåvåningshus — stod Traddles ute i förstugan och tog
emot mig. Han var förtjust att träffa mig och hälsade
mig hjärtligt välkommen till sitt lilla rum. Det låg
åt gatan till och var mycket ordentligt ehuru
sparsamt möbleradt. Jag såg, att detta rum var hans
enda, ty där fanns en liggsoffa, och skoborstar och
blanksmörja hade han förvarade på den öfversta
bokhyllan bakom ett lexikon. Hans bord var betäckt
med papper, loch han hade mycket brådtom — arbetade
iklädd en gammal röck. Jag såg inte på någonting,
så vidt jag vet, men då jag satte mig ned, såg jag
ändå allt, intill afbildningen af en kyrka på hans
porslinsbläckhorn — äfven denna förmåga hade
uppdrivits under de gamla Micawberdagarna. Åtskilliga
sinnrika anordningar hade han träffat för att dölja
sin byrå och skodonshyllan, rakspegeln och annat
mera, och jag lade särskildt märke till det, emedan
det vittnade om samma Traddles, som brukade af
kartong förfärdiga modeller till elefantbon att lägga flu-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0494.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free