- Project Runeberg -  David Copperfield /
417

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXII. Gamla ställen och nytt folk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

417

vill så gärna bli bättre än jag är. Jag vill känna mig
hundra gånger tacksammare än jag gör. jag vill ha
en starkare känsla af hvad det är för en välsignad
sak att vara hustru åt en god man och; lefva ett
fridfullt lif. O, hvad det är svårt! Mitt stackars, stackars
hjärta!»

Hon lät hufvudet falla ned mot min gamla
sköterskas bröst, och sedan hon till oss ställt denna bön,
som i sin sorg och ångest var halft kvinnans, halft
barnets, likt hela hennes sätt i öfrigt, hvilket enligt
min uppfattning föreföll naturligare och mera i
harmoni med hennes skönhet än något annat kunnat vara,
grät hon tyst, under det att Peggotty vyssjade henne
som ett litet barn.

Så småningom blef hon lugnare, och vi försökte
då att krya upp henne, än genom uppmuntrande ord,
äh genom ett och annat litet skämt, tills hon lyfte på
hufvudet och började tala med oss. Så fortforo vi,
tills vi fingo henne att le, skratta och till sist sätta sig
upp, halft förlägen, under det att Peggotty strök de
ystra lockarna, torkade hennes ögon och ställde allt
till rätta, så att inte hennes morbror skulle undra när
hon kom hem, hvarför hans älskling gråtit.

Den kvällen såg jag henne göra något, som jag
aldrig |sett henne göra förr. Jag såg henne helt
oskuldsfullt kyssa sin trolofvade på kinden och sluta sig
till hans grofva gestalt, som vore han hennes bästa
stöd. Då de följdes åt ut i det bleknande månljuset,
och jag stod och såg efter dem, i mitt stilla sinne
jämförande deras affärd med Marthas, observerade
jag, att hbn med båda hiänderna omslöt hans arm
och fortfarande höll sig tätt intill honom.

&7. — Dickens, David Copperfield^

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0419.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free