Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Följden af mitt beslut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
241
godt om i tidningarna, och att han slår henne duktigt
med eldgaffeln.»
Jag stod inte ut med att höra min gamla sköterska
så vanvördigt omtalad och gjord till föremål för en
sådan önskan. Jag försäkrade min tant, att hon
misstog isig, och att Peggotty var den bästa, redligaste,
trognaste, mest tillgifna och mest själfförsakande vän och
tjänarinna i världen, som alltid varmt älskat både mig
och min mor och som vid min mors dödsbädd hållit
hennes hufvud mot sin arm och mottagit den döendes
sista tacksamma kyss. Som minnet, af dessa båda
så när kväft mig, kom jag af mig då jag försökte
säga, att hennes hem var mitt hem och att allt hvad
hon ägde var mitt, och att jag skulle sökt skydd hos
henne, om icke hennes ringa ställning väckt min
fruktan för att ådraga henne svårigheter — jag kom af
mig, då jag försökte säga detta, lade ansiktet mot
händerna och stödde mig på bordet.
»Se så, se så», sade min tant, »gossen gör rätt
i att hålla med dem som hållit med honom. Janet!
Åsnor!»
Jag tror fullt och fast, att om inte de där
olycksaliga åsnorna Varit, skulle vi genast ha förstått
hvarandra, ty min tant lade sin hand på min axel, och
uppmuntrad häraf hade jag gärna slagit armarna om
henne och anropat hennes beskydd. Men afbrottet
med åsnorna och1 den förvirring som uppstod till följd
af bråket ju tomhus gjorde för stunden slut på alla
mildare uppsåt och föranledde min tant att ända till
tedags hålla tal för mr. Dick om, att hon beslutat
vädja till landets lag och stämma alla Dovers
åsneägare för åverkan å hennes egendom.
Efter teet sutto vi vid fönstret — på spaning
efter nya inkräktare, om jag får döma af min tants
skarpa uttryck — tills det blef skymning och Janet
kom i’n och ställde fram ljus och brädspel på bordet
samt drog ned rullgardinerna.
»Nu, mr. Dick», sade min tant med sin
allvarliga min jo ch höjde pekfingret, »ämnar jag göra er
ännu en fråga. Se på detta barn.»
16. — Dickens, David Copperfield.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
