- Project Runeberg -  David Copperfield /
185

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Jag blir försummad och försörjd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

85

nerade med en herre. Jag blef förlägen och ämnade
gå vidare, då herrn ropade:

»Nej, se Brooks!»

»David Copperfield, sir», sade jag.

»Säg inte mig det! Du är Brooks», sade herrn’.
»Du är Brooks från Sheffield. Det är ditt namn.»

Vid de orden såg jag närmare på denna herre.
Som äfven hans skratt föreföll mig bekant, kände
jag nu igen mr. Quinion, som jag sett då jag följde
med mr. Murdstone till Lowestoft den där gången
— gör detsamma när.

»Och hur reder du dig och hur uppfostras du,
Brooks?» frågade mr. Quinion.

Han hade lagt sin hand på min axel och vände
nu om mig, för att jag skulle gå med dem. Jag visste
inte hvad jag skulle svara och såg tveksamt på mr.
Murdstone. i ; ;

»För det närvarande är han hemma», sade denne.
»Han uppfostras ingenstädes. Jag vet inte hvad jag
skall göra med honom. Han är ett kinkigt subjekt.»

Den grunda, skelande blicken hvilade på mig ett
ögonblick, men så mörknade hans öga och vände
sig ifrån mig med ovilja.

»Hm», sade mr. Quinion och såg, som jag tyckte,
på oss båda. »Vackert väder i dag!»

Åter blef det tyst, och jag funderade på hur jag
skulle lossa min skuldra från hans hand och gå min
väg, då han sade:

>>Du är väl lika skarpsinnig som förr, äh, Brooks ?»

»Ah ja, nog jär han ganska slipad», sade mr.
Murdstone otåligt. »Släpp honom, det är bäst. Han är
inte vidare tacksam för att bli kvarhållen.»

Mr. Quinion lydde vinken, och jag skyndade hem.
Då jag vände på hufvudet vid ingången till
trädgården, såg jag mr. Murdstone stödja sig vid den lilla
kyrkogårdsgrinden och mr. Quinion tala till honom.
Båda sågo de åt mitt håll, och jag förstod, att dei
talade om mig.

Mr. Quinion låg kvar hos oss öfver iiatten. Efter
frukosten följande dag hade jag ställt min stol mot

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free