Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Jag blir försummad och försörjd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i5i
»Hvad den gossen är klok!» utbrast Peggotty.
»Just precis det har också jag tänkt på hela
månaden! Jaha, mitt socker; och så skulle jag nog också
bli mera oberoende i det stora hela, förutom att jag
nu med friskare mod skulle arbeta i mitt eget hus
än i någon annans. Sannerligen jag vet hvad jag
skulle duga till i tjänst hos främmande folk. Och
alltid skall jag vara i närheten af min kära frus
hvilo-läger», sade Peggotty eftertänksamt, »och gå dit när
jag vill. Och när en gång jag bäddas ned i mullen,
så behöfver det inte vara så långt från min egen
älskling.»
Ingen af oss sade något mer på en liten stund.
»Men jag skulle inte kosta en tanke till på det,
om min Davy hade något emot det», förklarade
Peggotty sedan helt muntert — »nej, inte om det hade
lyst för oss tre gånger tre gånger och jag gick med
vigselringen i fickan.»
»Se på mig, Peggotty», svarade jag, »och säg
sedan, om det inte gör mig verklig glädje och jag
riktigt önskar det.» Och det var dagsens sanning.
»Jag kan försäkra», sade Peggotty och kramade
min arm, »att jag tänkt på det både natt och dag på
alla möjliga sätt och jag hoppas äfven på det rätta;
mien jag skall tänka på det ännu mera och tala med
min bror om det, och under tiden stannar det mellan
er och mig, Davy. Barkis är en god och rättfram
man», sade Peggotty, »och om jag försökte att göra
min plikt mot honom, vore det visst mitt eget fel,
om jag inte kände mig riktigt nyter och galant»,
tillade Peggotty med ett hjärtligt skratt.
Citatet från Barkis var så lyckadt och roade oss
(båda till den grad, att vi gång på gång brusto i skratt
och voro vid bästa lynne när vi fingo syn på mr.
Peggottys boning.
Den var sig alldeles lik, hade bara krympt ihop
en smula i mina ögon; och mrs. Gummidge syntes
i dörren, som om hon stått där och väntat hela tiden.
Allt inomhus var som förr, anda ned till sjögräset i
muggen inne i mitt sofrum. Jag gick till det lilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
