Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Jag blir försummad och försörjd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
brynen gaf mig tecken att gå min väg. Det var
så långt ifrån att man förbjöd mig att umgås med
Peggotty, att man, utom då jag var i mr. Murdstones»
sällskap, aldrig brydde sig om hvar jag höll hus. I
början fruktade jag dagligen, att han åter skulle taga
hand om min uppfostran eller att miss Murdstone
skulle ägna sig däråt; men snart insåg jag, att dessa
farhågor voro ogrundade, och att det enda jag hade
att befara var att bli försummad.
Jag kan inte erinra mig, att denna upptäckt
smärtade mig mycket just då. Jag var yr i hufvudet till
följd af det slag som drabbat mig genom min
moders död och nästan okänslig för mindre betydande
förhållanden. Det hände mig verkligen att en och
annan gång fundera på möjligheten af att
hädanefter hvarken få omvårdnad eller undervisning; jag
tänkte mig, att jag då kanske skulle bli en
modstulen slusk, som gick omkring och dref i bygden;
jag tänkte mig äfven att möjligen kunna undgå en
sådan framtid genom att i likhet med hjälten i en
roman begifva mig ut i världen att söka min lycka;
men det där var öfvergående visioner, vackra
drömmar, som jag ibland satt och betraktade, som om
de varit svagt tecknade eller skrifna på väggen i
mitt rum och som fördunstade, lämnande den lika
tom igen.
»Peggotty», hviskade jag tankfullt en afton, då
jag satt och värmde händerna vid kökselden, »mr.
Murdstone tycker mindre om mig än någonsin. Han
har just aldrig tyckt mycket om mig, Peggotty, men
nu vill han helst slippa se mig, om han kan.»
»Det är kanske sorgen», sade Peggotty och strök
mitt hår.
»Ja men, Peggotty, jag är sorgsen, jag också.
Trodde jag, att det var hans sorg, som gjorde det,
skulle jag inte alls undra därpå. Men det är inte
det, det är inte det.»
»Hur kan ni veta, att det inte är det ?» frågade
Peggotty efter en paus.
»Ah, hans sorg är någonting helt annat, olikt detta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
