Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Jag upplefver en minnesvärd födelsedag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
behärskade deri snart, talade i hviskningar och gick
sakta, som om de döda kunnat störas. Hon hade
inte varit i säng på länge, det kom jag under fund
med. Än satt hon uppe och vakade om nätterna.
Så länge den stackars söta frun var ofvan jord, ville
hon inte öfverge henne, sade hon.
Mr. Murdstone tog ingen notis om mig, när jag
kolm in i förmaket, utan satt framför eldbrasan tyst
gråtande och funderande i sin länstol. Miss
Murdstone, som var upptagen vid sitt skrifbord, hvilket
var betäckt med papper och bref, räckte mig sina
kalla fingerspetsar och frågade i en järnhård
hviskning, om man tagit mått af mig till sorgkläder.
Jag svarade ja.
»Och dina skjortor?» sade miss Murdstone, »har
du dem med dig hem?»
»Ja, madame, jag har alla mina kläder hem med
mig.»
Detta var all den tröst hennes fasthet täcktes
beskära mig. Jag tviflar inte på att hon fann ett utsökt
nöje i att vid ett sådant tillfälle ådagalägga hvad hon
kallade sin själfbehärskning och fasthet, sin själastyrka
och sitt förstånd jämte alla andra diaboliska
egenskaper, som ingingo i hennes karaktärskatalog. Hon
var särskildt stolt öfver sina affärsanlag, och hon visade
dem nu genom att reducera allt till poster och
siffror utan att låta sig uppröras af något. Hela den|
dagen och från morgon till kväll den följande satt
hon vid sitt skrifbord, lugnt raspande med en hård
penna och talande i samma orubbliga hviskning till
alla. Aldrig veknade en muskel i hennes ansikte,
aldrig mildrades en ton i hennes röst, aldrig var
något i hennes klädsel på minsta sätt i olag.
Hennes bror tog emellanåt en bok, men aldrig
såg jag honom läsa i den. Han öppnade den, och
det såg ut som om han läst, men han kunde sitta
en timme utan att vända bladet och så lägga den,
ifrån sig och börja att gå fram och tillbaka i
rummet. Jag brukade sitta med händerna i kors och
se på honom, timme efter timme räknande hans steg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
