- Project Runeberg -  David Copperfield /
126

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Min första termin i Salem House

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

126

godmodiga flin. »Det var fasligt hvad ni vuxit!»

»Har jag vuxit?» sade jag och torkade tårarna.
Jag grät inte precis för något särskildt, men hur det
var, kunde jag inte låta bli att gråta, när jag fick se
gamla vänner.

»Om ni vuxit, master Davy? Har han inte det?»
sade Ham.

»Jo, det vill jag lofva!» sade mr. Peggotty.

Och så narrade de mig att skratta genom att skratta
åt hvarandra, och vi skrattade alla tre, tills jag åter
var i fara att brista i gråt.

»Vet ni, hur det står till med mamma, mr.
Peggotty ?» frågade jag. »Och hur mår min kära, kära
gamla Peggotty ?»

»Ogement», sade mr. Peggotty.

»Och lilla Em’ly och mrs. Gummidge ?»

»O-ge-ment», sade mr. Peggotty.

Och så inträffade en paus. För att afbryta den
tog mr. Peggotty fram ur sina fickor två väldiga
humrar, /en ofantlig krabba och en stor påse med
räkor, hvilket allt han staplade upp på Hams armar.

»Ser ni», isade mr. Peggotty, »som jag kom ihåg
att ni tyckte om litet sånt här krafs när ni var hos
oss, så tog jag med mig det här. Gamla mor kokade
dem, ja, det gjorde hon, mrs. Gummidge kokade
dem. Jaha», tillade mr. Peggotty långsamt, antagligen
af brist på annat jämne att hålla sig till, »jag kan
försäkra er, att mrs. Gummidge kokade dem.»

Jag uttryckte min tacksamhet för gåfvan, och
sedan mr. Peggotty sett på Ham, som stod där med
skaldjuren och log fåraktigt, utan att komma till hjälp
vid konversationen, sade han:

»Ser ni, som vi hade strömmen och vinden med
oss, kommo vi på en af våra Yarmouthskutor till
Gravesend. Syster min hade skrifvit och sagt mig
namnet på det här stället, och så hade hon bedt,
att oim jag händelsevis komme till Gravesend, skulle
jag kvista öfver och be att få tala med master Davy
och säga, att hon bad hälsa så ödmjukt och hoppades,
att han imådde bra och säga •honom, att familjen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free