Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Min första termin i Salem House
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
Ett litet fönster, i hvars närhet jag vet att han sitter
och äter middag, representerar honom själf och jag
ser på det i stället. Visar han sitt ansikte där, antar
mitt ett bedjande och undergifvet uttryck. Ser han
ut genom rutan, hejdar sig äfven den djärfvaste gosse
— undantagandes Steerforth — midt i ett rop eller
ett hojtande och blir tankfull. En dag slår Traddles,
hvars otur var större än någon annan gosses,
händelsevis ut detta fönster med en boll. Jag darrar i
denna stund då jag minns hur det gick till, och
tänker på att bollen kunnat gå vidare, och träffa mr.
Creakles heliga hufvud.
Stackars Traddles! I den där himmelsblåa
dräkten, som kom hans armar och ben att se ut som
långa korfvar, var han på samma gång den
gladafete och ^lyckligaste af gossar. Han fick jämt stryk
— jag tror han fick smaka rottingen hvar dag det
halfåret, utom en fri måndag, då han bara fick
handplagg på båda händerna — och alltid skulle han
skrifva till sin farbror och tala om det, fastän det
aldrig blef af. Efter att en stund ha suttit med
hufvudet mot pulpeten, plägade han fatta mod igen,
började skratta och rita benrangel öfver hela
griffel-taflan, innan ögonen än blifvit torra. I början
undrade jag, hvilken tröst Traddles kunde hämta af
dessa benrangel och ansåg honom en tid som ett slags
eremit, den där medelst dessa dödlighetens
sinnebilder erinrade sig, att stryk kan man inte få i
evighet. Men egentligen tror jag, att han ritade dem’
för att de voro så lätta och inte behöfde några
anletsdrag.
Traddles var en riktig hedersman och ansåg, att
det var en helig plikt för gossarna att hålla ihop.
Detta fick han flera gånger lida för — särskildt en
gång. då Steerforth skrattade i kyrkan och
kyrkvaktaren ledde ut Traddles, för att han trodde det var
han, som skrattat. Jag ser honom än, hur han ledes
ut under bevakning, ett mål för församlingens förakt.
Han tillstod aldrig hvem som varit den skyldige,
fastän han fick svida för det dagen därpå och satt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
